Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett förord — och en efterskrift. Stockholm d. 1 september 1917
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XVIII
Ett förord
— och en efterskrift.
med arbetstvång och barnamord. Finland, till sist,
har under hundra år icke kunnat lära sig förstå —
endast hata, misstro och frukta sin härskande granne,
ty tsarismen har behandlat detta sedan förhistorisk
tid med Västeuropa förenade folk efter samma
orientaliska metoder som alla sina övriga undersåtar.
Att vilja göra autokratien till något normalt i
Ryssland — det är att ställa ryssarna helt utanför
den europeiska kulturgemenskapen. Och så sker
verkligen ofta, men det är icke desto mindre fel.
Antro-pologiskt, förhistoriskt och historiskt hör det
europeiska Ryssland närmare ihop med den europeiska
kulturen än med någon annan. Greker befolkade Svarta
havets kuster kanske lika tidigt som Italiens och
Sydfrankrikes. Kristna missionärer — och långt före dem
judiska — stredo mot hedendomen i Sydryssland icke
mycket senare än i Mellaneuropa. Germanismen, vars
kulturbyggande roll särskilt på de senaste decennierna
predikats så högt av samma människor, vilka i
allmänhet ivrigast proklamera Rysslands uteslutande ur
den europeiska kulturkretsen, har satt spår i det ryska
landet och folket under en tid, som i Sydeuropa
tillhör Roms sagoålder — hos oss den historielösa
bronsåldern. Det är sant, att asiatiska invasioner ägt
rum gång på gång sedan dess. Men hunner, avarer
och ungrare ha inte bott bara i Ryssland, och tata-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
