Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första maj hos Kerenski. Petrograd i maj 1917
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Första maj hos Kerensk i. 106
knapphet i uttrycket. Jag hörde honom under den
tid jag satt och väntade både använda stränga och
älskvärda tonfall, både likgiltiga och ivriga. Endast
ett hörde jag inte: Han skrattade inte en enda gång.
Under vårt samtal log han en gång. Det såg inte
naturligt ut. Till munterhet räcka inte hans krafter.
För övrigt talade han med en öppenhet, som visade,
hur allvarligt det spel är, som han spelar, och hur
fjärran han är från bluffens lättfärdiga och barnsliga
vardagstaktik. »Vi ha ingen makt», sade han, »och
även om vi hade någon, kunde vi icke bruka den.
Den provisoriska regeringen, som kom till genom
det revolutionära folkets förtroende, blir en omöjlighet
i samma ögonblick detta förtroende försvinner. Det är
inte med vapen och fängelse man erövrar eller stärker ett
sådant förtroende. Särskilt i vårt fall skulle det första
vädjandet till den materiella makten betyda, att vi
kommit fullständigt på sidan om vår enda möjliga plattform.
I det ryska folkets sunda förnuft, i vår förmåga att
väcka och vidmakthålla detta sunda förnuft och handla
i överensstämmelse därmed ligger vår enda styrka
och vår enda möjlighet att uträtta något. Klickar
det på någon av dessa punkter, måste vi resignera.
Och — tro mig — det är inte av kärlek till makten
vi stanna på våra poster. De äro inte några
sine-kurer. (Här log Kerenski.) Ingen av oss skulle för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
