Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 53.] FÖRSTA KAPITLET 85
med Solen, Upp. 12: 1; »Solen» är äfven där Kärleken och
Visheten ifrån Herren. »Kvinnan» där är Församlingen, som
kallas Nya Jerusalem.
Enär med »solen» förstås Herren med hänsyn till Kärleken
och Visheten, så är uppenbart, hvad som betecknas med »Solen»
på följande ställen:
»Si, Jehovahs dag kommer rasande (bister); förmörkas
skall Solen i sin uppgång, och Måne skall icke låta sitt
ljussken skina. Jag skall hemsöka öfver jordkrets ondska, och
öfver ogudaktiga deras missgärning», Esaj. [13:9, 10, 11;]
24:21, 23.
»Jag skall betäcka, när jag skall hafva utsläckt dig,
himlar, och jag skall svärta deras stjärnor; Sol med molnet skall
jag betacka, och Måne. skall icke låta sitt ljussken lysa; och
jag skall gifva mörker öfver ditt land», Ezech. 32: 7, 8.
»Jehovahs dag kommer, en dag af mörker; Sol och Måne
skola icke låta sitt ljus lysa, och stjärnor sammandrogo sin
glans», Joel 2: [l, 2,] 10. »Solen skall vändas i mörker, och
Månen i blod, innan Jehovahs dag kommer, den stora», Joel
3:4 (2:31). »Nära är Jehovahs dag i den afskurna (bestämda)
dalen; Sol och Måne hafva blifvit svarta», Joel 4 (3): 14, 15.
»Den fjärde Ängeln basunade, och slagen vardt tredjedelen
af Solen, tredjedelen af stjärnorna, och dagen lyste icke
tredjedelen af sig», Upp. 8:12. »Solen vardt svart såsom en cilicisk
hårsäck, och Månen vardt såsom blod», Upp. 6: 12. »Solen
fördunklades (förmörkades) af afgrundens rök», Upp. 9: 2.
På dessa ställen förstås med »Solen» icke världens Sol,
utan änglahimmelens Sol, som är Herrens Gudomliga Kärlek
och Gudomliga Vishet; dessa sägas »fördunklas», »förmörkas»,
»betäckas» och »blifva svarta (svärtas)», när hos människan äro
falskheter och ondskor. Däraf är uppenbart, att dylikt förstås
med Herrens ord, där Han talar om »tidehvarfvets Fulländning»,
som är Församlingens sista tid:
»Strax efter de dagarnas bedröfvelse skall Solen
förmörkas, och Månen skall icke gifva sitt ljussken, och Stjärnorna
skola falla af Himmelen», Matt. 24:29; Mark. 13: 24,25.
Likaledes på dessa (följande):
»Solen skall gå ned öfver Profeterna, och dagen skall
svartna öfver dem», Mich. 3: 5, 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
