Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 55.] FÖRSTA KAPITLET 87
närvarelse brist på eget lif. Människans egna lif uthärdar icke
Herrens närvarelse, sådan som Herren är i Sig, ja sådan som
Han är i de innersta tingen af sitt Ord; förty Hans
Gudomliga Kärlek är alldeles såsom Solens [eld], och sådan som
denna är i sig, kan ingen uthärda den, ty han skulle förtäras.
Detta förstås med,
att ingen kan se Gud och lefva, 2 Mos. 33: 20; Dom. 13: 22.
Emedan det är så, fördenskull synes Herren för Änglarna
i Himmelen som Sol på afstånd ifrån dem, såsom världens Sol
ifrån människorna. Orsaken är den, att Herren i den Solen är i
Sig. Men ändock modererar samt tempererar (mildrar) Herren
sitt Gudomliga så, att människan kan uthärda Hans närvarelse;
detta sker genom öfverhöljningar. Så skedde, när Han
uppenbarade sig för många i Ordet. Ja genom öfverhöljningar är Han
närvarande hos enhvar, som dyrkar Honom; såsom Han Själf säger
hos Johannes: ’»Den som gör mina bud, hos honom skall
jag göra ett vistelserum», 14: 21, 23. »Att Han skall vara i
dem och de i Honom», 15: 4, 5.
Utaf dessa saker är uppenbart, hvarföre Johannes, när han
såg Herren i sådan Härlighet, föll till Hans fötter såsom död;
såsom äfven [hvarföre], när de tre lärjungarna sågo Herren i
härlighet, de betungades af sömn, och en sky öfverhöljde dem,
Luk. 9: 32, 34.
55. »Och Han pålade sin högra hand öfver mig»
betecknar lif ifrån Honom då inblåst. Att »Herren pålade högra
handen öfver Honom», är emedan meddelande sker genom
händernas vidrörande. Orsaken är den, att sinnets och däraf kroppens
lif sträcker sig ut i armarna, och genom dem i händerna.
Där-utaf härrör, att Herren med handen vidrörde dem, som Han
återuppväckte till lif och botade, Mark. 1:31, 41; 7:32, 33;
8:22-26; 10:13, 16; Luk. 5:12, 13; 7: 14; 18: 15; 22: 51; och
likaledes [vidrörde] Lärjungarna, sedan de sett Honom omgestaltad,
och fallit på [sitt] ansikte, Matt. 17: 6, 7. Själfva ursprunget
är, emedan Herrens närvarelse hos människan är ett vidfogande,
således en förbindelse genom berörande (per contiguum), och
denna beröring (contiguitas) blifver närmare och fullare,
allteftersom människan älskar Herren, det är, gör Hans bud. Utaf dessa
få saker kan vara tydligt, att med »pålägga sin högra hand
öfver honom» betecknas att inblåsa sitt lif i honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
