Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 201.] TREDJE KAPITLET 183
samt Gudomliga Vishets Gudomliga Sanna, kan människan icke
hafva lif. Genom Ordet är Herrens förbindelse med människan,
samt människans med Herren, och genom den förbindelsen är
lif; det skall vara något ifrån Herren, som kan emottagas af
människan, genom hvilket förbindelse må finnas och däraf
evigt lif.
Utaf dessa saker kan vara tydligt, att med Begynnelsen
af Guds konstverk förstås Ordet; och om du vill tro det,
Ordet sådant som det är i bokstafsmeningen, ty denna mening
är en sammanfattning af dess inre heligheter, såsom med många
ling är visadt i Nya Jerusalems Lära om den Heliga Skrift.
Och hvad som är underbart, Ordet är så skrifvet, att det har
gemenskap med Hela Himmelen, och enskildt med hvartenda
samfund där, hvilket genom lefvande erfarenhet gifvits mig att
veta, om hvilken annanstädes. Att Ordet i sitt väsende är
sådant, är uppenbart än vidare af dessa Herrens ord:
»De or d j som Jag talar åt eder, äro ande, och äro lif»,
Joh. 6: 63.
201. [VERS 15.] »Jag känner dina verk» betecknar, att
Herren ser alla deras inre och yttre ting tillika, såsom
ofvanföre i n. 76.
202. »Att du är hvarken kall eller varm» betecknar, att
de som äro sådana, än neka att Ordet är Gudomligt och
Heligt, och än erkänna. Att än hos sig neka och än erkänna
Ordets helighet, är att »vara hvarken kall eller varm», ty de
äro emot Ordet och jämväl för Ordet. Desamme äro äfven
sådana beträffande Gud, än förneka och än erkänna de Honom;
likaledes beträffande »Församlingens alla ting; följaktligen äro
de än med dem som äro i Helvetet, än med dem som äro i
Himmelen: de flyga liksom emellan bäggedera uppåt och nedåt,
och dit de flyga, dit vända de sitt ansikte. Sådana blifva de,
som hos sig hafva bekräftat, att Gud är, himmel och Helvete
finnas, samt ett evigt lif finnes, och sedermera vika tillbaka.
När hos dem den förra bekräftelsen kommer tillbaka, erkänna
de, men när den icke kommer tillbaka, neka de. Att de vika
tillbaka, är emedan de sedermera allenast tänka på sig själfva
och på världen, oaflåtligen traktande efter att vara öfverlägsna,
och därigenom nedsänka de sig i sitt egna (sin egenhet); så
uppslukar helvetet dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
