Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260 APOCALYPSIS REVELATA [Vers 14.
till tidsåldrarnas tidsåldrar Lefvande» betecknar förödmjukelse
inför Herren, och utaf förödmjukelsen Hans tillbedjande af alla
i Himlarna, i Hvilken och ifrån Hvilken är det eviga Lifvet,
såsom ofvanföre n. 251, och n. 58, 60.
294. Härtill skall jag lägga denna Minnesvärdighet. I
den naturliga Världen har människan ett dubbelt tal, emedan
hon har en dubbel tanke: Yttre och Inre; ty människan kan
tala från den inre tanken, och tillika då från den yttre tanken,
och hon kan tala från den yttre tanken och icke från den inre,
ja emot den inre: därifrån förställningar, smicker och
skrymte-rier. Men i den andliga Världen har människan- icke ett
dubbelt tal, utan ett enkelt; hon talar där såsom hon tänker, eljest
gnisslar ljudet, och sårar öronen. Men ändå kan hon tiga, och
sålunda icke yppa sitt sinnes tankar; hvarföre en skrymtare, då
han kommer ibland vise, antingen går bort, eller rusar till en
vrå i rummet, och gör sig obemärkt, och sitter stum.
En gång voro många i andarnes Värld församlade, och, de
talade om denna sak sinsemellan, sägande, att det att icke
kunna tala, utom såsom man tänker, är hårdt for dem i de
godas samkväm, som icke hafva tänkt rätt om Gud och om
Herren. I de församlades midt voro Reformerade (protestanter)
och många utaf Prästerskapet, och bredvid dem Påfviske med
munkar. Och desse och de förre sade först, att detta icke är
hårdt: »Hvad är det af nöden att tala annorlunda än såsom man
tänker? Och om man till äfventyrs icke tänker rätt, kan man
icke sammanpressa läpparna, och hålla tystnad?» Och
Prästerskapet sade: »Hvem tänker icke rätt om Gud och om Herren?»
Men några utaf de församlade sade: »Må vi likväl försöka.»
Och det sades åt dem, som bestyrkt sig i Personernas
Trefaldighet om Gud, i synnerhet på grund af dessa ord i den
Athanasianska Läran: »En är Faderns Person, en annan Sonens och
en annan den helige Andens: och såsom Fadern är Gud, sä är
Sonen Gud, och den helige Anden är Gud», att de skulle säga
En Gud. Men de kunde icke, de vredo och hopveko
läpparna i flera veck, och de kunde icke artikulera ljudet till andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
