Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[N:r 484.] TIONDE KAPITLET 471
falla från sitt Gudomliga Väsende, och att falla från sitt
Gudomliga Väsende vore att icke mera vara Gud? Månne Gud
kan aflägsnas ifrån Sig Själf? Tro mig, att Nåden å Guds
sida, liksom den är oändlig, så är den äfven evig. Guds nåd
kan å människans sida förloras, om hon icke emottager den,
men aldrig å Guds sida. Om Nåden veke bort ifrån Gud,
vore det ute med Hela Himmelen och med hela
Människosläktet, ända därhän, att människan icke med hänsyn till något det
minsta af henne vore människa vidare. Hvarföre Nåden
förblifver å Guds sida i evighet, icke blott mot Änglar och
Människor, utan äfven mot själfva Djäfvulen. När detta är enligt
förnuftet, hvarföre säger du, att till Gud Fader är enda tillträdet
genom tron på Sonens förtjänst, då likväl ständigt tillträde
finnes genom nåden. Men hvarföre säger du tillträde till Gud
Fader för Sonens skull, och hvarföre icke till Gud Fader genom
Sonen? Är icke Sonen Medlare och Frälsare? Hvarföre går du
icke till Själfva Medlaren och Frälsaren? Är icke Denne Gud och
Människa? Hvem på jorden går omedelbart till någon Kejsare,
Konung eller Furste, månne det icke skall vara en ombesörjare
och införare? Vet du icke, att Herren kom i världen, för att
Han Själf må införa till Fadern, och att det icke gifves
tillträde utom genom Honom? Eftersök nu i Skriften, och du
skall få se att detta är enligt henne, och att din väg till Fadern
är emot Skriften, såsom den är emot förnuftet. Jag säger dig
äfven, att det är en fräckhet att stiga till Gud Fader, och icke
genom just Honom som är i Faderns sköte, samt Allena hos
Honom: månne väl du läst Joh. 14: 6?» Dessa saker hörda,
blef den där Åldringen till den grad upphetsad, att han
hoppade upp från karmstolen och ropade till sina Skrifvare, att de
måtte kasta ut mig; och då jag på stunden utaf mig själf gick
ut, kastade han efter mig utanför dörrarna en bok, som hans
hand händelsevis grep, och den boken var Ordet.
Andra Minnesvärdigheteri var denna. Sedan jag gått
ut, hörde jag åter en gnisslan, men såsom af två kvarnstenar
som stöta samman sinsemellan. Jag trädde fram till ljudet,
och det försvann, och jag såg en trång port som sträckte sig
snedt nedåt till ett slags Hvalf*, deladt i celler, i hvar och en
* Då vi läst Lacunar i st. f. Lucunar, som måste vara tryckfel.
öfvers.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
