Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje akten - Scen 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
ANNA ANDREJEWNA:
Och jag, som inte kände mig det minsta
rädd. Jag såg i honom blott den elegante,
fint bildade världsmannen. På hans höga
rang tänkte jag ej ett ögonblick!
POLISMÄSTAREN:
Ja, det där är just likt er — fruntimmer!
Flims. . flarns — allt hva’ rii säger och gör!
Slamra, sladdra och rusa å stad det kan ni. .
och så med ens ligger ni där, pladask midt
på golfvet! Men stor sak i det! När ni fått
er tillbörliga afbasning, är ju allting glömdt
och förlåtet. Annorlunda med oss, män;
vi få minsann svara för våra handlingar.
Hvad nu dig, mitt hjärta lilla, beträffar, så
har du i dag farit fram med vår ärade gäst,
alldeles som om han varit en vanlig simpel
Dobtschinskij eller Bobtschinskij!
ANNA ANDREJEWNA:
För allt det där behöfver du inte alls ha
några bekymmer. Äfven vi ha ögonen med
oss
Hon sänder dottern en blick af hemligt förstånd:
och vi veta mycket väl, hvad klockan är
slagen.
POLISMÄSTAREN:
Nå, att tala förstånd med er, det är som
att slå vatten på gåsen! Men huru som helst,
så befinner jag mig nu i en satans klämma,
och jag är ännu halft från mina sinnen af
skräck och ångest.
Hon öppnar dörren och ropar utåt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
