Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde akten - Scen 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
färdig sända öfver denne skurk och hela hans
hus alla Egyptens plågor!
CHLESTAKOFF:
Hvarför så?
SMEDSHUSTRUN:
Han har låtit raka håret af min man och
stuckit in honom i armén som rekryt — och
detta mot all tur och rättvisa! O, denna
bödel! Dessutom förbjuder lagen sådant. . .
min man är ju gift!
CHLESTAKOFF:
Hur har han då kunnat våga . . . ?
SMEDSHUSTRUN:
»Han . . våga»? O, den spetsbofven dristar
sig till allt! Må Gud straffa honom både i
lifvet och efter döden! Och må den onde
anamma hans faster, om den hexan ännu är
i lifvet! Och likaså hans far, den
ärkeskoja-ren! — Vet ni hvad. . ? Jo den, som nu
stod i tur till rekryt, var ingen annan än
skräddar’ns son — den odågan och
fyllbulten, men föräldrarne köpte genast honom fri.
Därpå antastade polismästaren sonen till
köpmansänkan, fru Panteljewa, som dock äfven
drog sig ur spelet genom att presenta
skurkens hustru och dotter tre stora stycken
finaste lärft. Så kom han en dag till mig
och sade så här: »Hvad ska’ du med din
man att göra? Han duger ju nu mer till
ingenting!» På detta svarar jag: »Om han
duger eller ej, det vet väl jag bäst och
det är väl ensamt min affär!» — »Din man»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
