Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte akten - Scen 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
185
ANNA ANDREJEWNA:
Naturligtvis . . blått!
POLISMÄSTAREN:
He, he, he! Ser man på! Men vet du . . .
jag tycker, att äfven ett rödt band kunde vara
fint nog. — Vet du, hvarför jag trånar så
förbaskadt efter att få bli general? Jo, hvar jag
än som general reser och far fram, så spränga
fältjägare och adjutanter långa vägar före mitt
ekipage och ryta till lymlarna utanför
poststationerna: »Hit med hästar åt hans excellens!»
Alla andra få stå där och vänta:
borgmästare, polismästare, kaptener — och så kommer
omsider hans excellens, generalen, kastar en
likgiltig blick på patrasket och åker stolt sin
väg. När jag sedan dinerar hos
generalguvernören, hvem tror du väl står och ta’r emot
mig vid porten, bugande ända till jorden . . ?
[o, stadens polismästare! He, he, he,
he!
Han kröker och vrider sig, nästan förbi af skratt:
Hva’ säger du om det där, mor lilla?
ANNA ANDREJEWNA:
Jag säger, att du finner smak och behag
bara i det, som är rått och groft, och att du
från denna stund måste bli en fin och hyfsad
människa. Dig väntar nu ett annat umgänge
än hunduppfödare och kretsdomare eller så’na
där tarfliga figurer som Semljanika! Du
kommer att röra dig i de finaste kretsar, bland
idel furstar, grefvar och baroner! Men ej utan
ängslan tänker jag på detta, ty icke så sällan
hör man ord ur din mun, som komma håren
att resa sig på anständigt folk!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
