Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte akten - Scen 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
KÖPMÄNNEN:
Anton Antonowitsch! Vi ha svårt
försyndat oss mot er och Gud! Men den onde själf
har förledt oss! Vi lofva på heder och tro
att aldrig anklaga er! Var nu nådig. .
begär godtgörelse, men stilla eder vrede!
POLISMÄSTAREN:
s Stilla er vrede» — var det ja! Nu
månntro, är det annat ljud i pipan! Nu kryper ni
här så fint på edra bara knän! Men
hvarför? Jo, endast emedan det händelsevis
blifvit jag, som denna gång fått alla trumfen på
hand! I motsatt fall skullen I nog, edra
lurkar, ha dränkt mig djupt i dyn och sedan —
för säkerhets skull — vältrat ett par grofva
stockar öfver mitt kadaver!
KÖPMÄNNEN:
på knä:
Misskunda er öfver oss, förlåt oss, redlige
Anton Antonowitsch!
POLISMÄSTAREN:
Ja, nu — kantänka — är jag eder
»redlige» Anton Antonowitsch! . . . Men hur lät det
nyss?
Med en hotande handrörelse:
Vid saian, borde jag icke . . . . ! Dock,
hämndgirig är jag ej! ... Må Gud förlåta
eder! Stån upp! Må det tillsvidare vara
glömdt! Men skulle en ny nedrighet från
eder sida förspörjas, så är nådens dörr stängd.
Bilan är lyftad och ingen af er kommer att
skonas! Och e 11 vill jag säga eder: När I
inom kort frambären edra ödmjuka lyckönsk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
