Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje akten - Sjette uppträdet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
55
Anna. Och jag är det ännu mera öfver lyckan
att se en så högt uppsatt man i vårt hus.
Chlestakow (artigt). Om förlåtelse, min nådiga;
men största nöjet blir alltid på min sida.
Anna. Omöjligt! Det säger ni bara af artighet.
Var så god och sitt ned.
Chlestakow. Å, det är redan stor lycka att få
stå vid er sida; men då ni nödvändigt vill att jag
skall sätta mig, så... Jag känner mig riktigt
lycklig att ändtligen få sitta bredvid er!
Anna. Ni får förlåta, om jag icke vågar ta det
åt mig... Jag kan lätt tänka mig att ni, som
kommer direkt från hufvudstaden, finner det mycket
enformigt under er resa.
Chlestakow. Mycket enformigt! Van att lefva
i stora verlden, comprenez-vous, och så plötsligt
försatt på landsvägen... smutsiga värdshus, brist på
komfort, landtlig råhet... Om man då icke råkade
så lyckligt ut ibland, som nu till exempel (betraktar
Andrejevna artigt) . . det kommer en att glömma allt.
Anna. Så tråkigt det måste ha varit för er...
Chlestakow. Men nu, min nådiga, finner jag det
högst trefligt...
o
Anna. A, det är icke möjligt! Ni gör mig allt
för stor ära. Jag förtjenar sannerligen icke en
sådan utmärkelse.
Chlestakow. Och hvarför icke det, min nådiga?
Ni har tvärt om de allra största anspråk derpå.
Anna. Ack, jag, som lefver på landet...
Chlestakow. Visserligen, men landet har sina
behag, vackra kullar, sorlande bäckar... Det är sant,
ingenting öfvergår Petersburg! Å, Petersburg!
Hvilket lif! Ni tror kanhända att jag blott är en vaulig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
