Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
ingenting mera. Vår sak är att reflektera, att se vad den
innehåller av gott och förkasta vad vi finna vilseledande.
Med detta förbehåll måste man då, vid sidan av de
översikter isom säger oss vad de tilländalupna revolutionerna
ha uppnått, ha översikter som i ’breda drag skisserar vad
den kommande revolutionen skulle kunna förverkliga.
Och när de, som gtärna pråla med att vara "praktiska"
(emedan de icke äro det, därför att de söka bromsa
utvecklingen), säga oss: "Allt det där är bara romaner, utopier..."
så fråga vi dem blott, om icke även de ha sina "utopier"?
Ja väl alla, vem det än må vara har sin, även om den
går stick i stäv med utvecklingen. Napoleon hade sin —
ett militärt och politiskt kejsardöme omfattande hela världen;
jesuitgeneralen har sin utopi, ett världsherravälde under
honom, baserat på vidskepelse och religiös underkastelse.
Borgaren suckar efter en stark regering, som beskyddar dem,
vilka, som man sjunger i sången, "mettent des queues aux
zéros". Briand har sin utopi, Millerand har sin och själva
Lepène har en, — att slå sönder folk till tförmån för
bourgeoisien.
Det är i själva verket omöjligt att i något som’ helst
avseende utöva något inflytande på sin egen epoks utveckling,
utan att man har en mer eller mindre klar bild av det man
önskar förverkligat i samhället.
Man måste blott, när nian läser en social "utopi", aldrig
glömma, att författaren icke erbjuder oss någonting
oföränderligt, något på förhand fixerat — såsom exempelvis den
tyska generalstabens plan under kriget 1793—1809, som
alltid blev omintetgjord genom den anda som behärskade
den mot sansculotterna sympatiskt stämda befolkningen.
Idéen — "den allmännar idéen ota revolutionen", som
Proudhon sade — se där vad som är nödvändigt; men inga
revolutionära recept.
Det är denna allmänna idé som Pataud och Pouget
söker att utveckla i sin bok.
Det är uppenbart att författaren, när man skriver sådana
böcker, är tvungen att precisera vissa detaljer i förloppet.
Men dessa detaljer — läsaren skall snart förstå det — äro
givna för >att materialisera idéerna, för att undvika att sväva
i abstraktionernas dimma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
