Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
av denna bok, uppfatta revolutionen idke som en period av
skräckvälde och avhuggning av människohuvud, men som en
nedthiuggning av den kapitalistiska och etatistiska urskogen,
måste rikta sina ansträngningar.
För ett parlamentariskt parti som väntar sin framgång
av en konstlad valmajoritet — och för jakobiner som ännu
räkna på en terrorism inspirerad av "rotarnes infernales"
— kunna de efterblivna områdena vara utan betydelse.
Dessa glömma — eller ha aldrig känt till — vilket
blödande sår Vendée och Midi var 1793. Men för oss, som
veta, att antingen måste folket göra revolutionen, eller också
blir det ingen revolution alls — för oss ställer sig ’den
intellektuella erövringen av Vendée som en bjudande plikt.
Qch om vi taga itu härmed, så skola vi snart finna i
vad avseende de socialistiska idéerna, sådana man predikat
dem än’da tills nu, ha förblivit ofullständiga. Vi skola lätt
upptäcka vad som;, ännu omedvetet, är idealet för dessa
landsändar, och vi sikola då veta vad man måste göra för
att vinna (hela det jordbrukande Frankrike för revolutionen.
På allt ’detta tvingar oss Patamds och Pougets bok att
reflektera, och det är därför den bör spridas överallt, läs^s
överallt, diskuteras överallt.
Ju bättre vi veta vad vi vilja — desto färre strider skall
den ha att utkämpa, desto färre offer skall den kräva.
PETER KRAPOTKIN.
27 februari 1911.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
