Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
. Myndigheterna begingo det missgreppet, att övergå från
ytterlig försiktighet till utmanande djärvhet. De övergåvo
den återhållsamhet, som de hittills iakttagit och grepo till
åtgärder, som retade det manifesterande folket.
I stället för att fortfarande hålla den dold, fick militären,
flankerad av polis, order att forma barrierer, att förhindra
tillgången till vissa gator, att avleda folkmassan vid
återgången till Paris, genom att skära den i stycken, i småbitar
och skingra den.
När som helst eljest skulle man ha fogat sig i denna
åtgärd utan allt för starka protester. Men vid detta tillfälle
var det omöjligt. Den nervösa spänningen och överretningen
hos manifestanterna hade blivit alltför allvarlig. Denna
massa var så kompakt, så djup, och var besjälad av en sådan
impulsiv kraft, som drev den framåt, att det var en ren
galenskap att söka skingra den, eller blott hindra den. De
barrikader, som ställdes i dess väg bröts och passerades.
Massan avancerade i så tätt slutna led, att det var
omöjligt för någon del av den att draga sig tillbaka, även om
den velat. Den gick oemotståndligt framåt. Som en väldig
kil pressade den sig in i militärernas led, — och trupperna
måste giva efter för denna påpressning. Infanteriets leder
brötos så mycket lättare, som de började känna avsky för den
tjänst som ’blivit dem påtvingad. De lydde blott med
motvilja och långsamhet. Och vad kavalleriet beträffar, blev det
paralyserat av människofloden; omringat, översvämmat.
Men när manifestanterna, som uppträtt med moderation
inför soldaterna, funno sig ansikte mot ansikte med polisen,
rusade de på dem med raseri.
Allt deras hat var koncentrerat mot polisen! På den ville
man taga hämnd för mördandet av de döda, som man nyss
följt till den sista vilan. Det var polisen, som alltid spärrade
vägen. Och mot den upptogs därför kampen med raseri, och
revolvern, på vilken man fingrat hela dagen, drogs ur fickan.
Befälet förstod en smula för sent att de bort låta
stormen passera.
Dessa sammanstötningar, hur häftiga och våldsamma de
än voro, voro dock ingenting annat än tillfälliga händelser,
som markerade allvaret hos det, som var av så mycket större
betydelse: strejkens allt större utbredning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
