Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"revolutionär regering", eller vad man än ville kalla den. De
fäste sig icke så mycket vid etiketten, som: vid själva saken.
Men generalstrejksmännen voro på sin vakt. Deras seger
var fullständig och de hade icke lust att lämna fältet fritt åt
parlamentaristerna — hur välmenande dessa än voro. Efter
en kort överläggning kommo de överens om, att ett visst
antal kamrater skulle alltid stanna kvar i Palais-Bourbon för
att förhindra varje försök från den fallna regeringens sida att
åter tillvälla sig makten eller varje försök att återupprätta
parlamentarismen och om så krävdes göra motstånd inot
varje kontrarevolutionär fnanöver.
Detta definitiva, desorganiserande och upplösande .av
staten, dess grundliga raserande och avväpnande, för att göra
det omöjligt för regeringen att åter taga den i besittning och
åter förena sig på någon som helst punkt, förnams av alla som
en nödvändighet. Det motsvarade så fullständigt
ögonblickets krav att de olika revolutionära kårerna sedan de stormat
polisperfekturen, ministerierna, presidentpalatset överallt
hade vidtagit samma åtgärder och kvarlämnat beväpnade
poster av strejkande.
Hotel de Ville blev icke bortglömt. Det blev besatt med
så mycket större styrka, som man enligt traditionerna hade
för vana att betrakta det som centrum för den revolutionära
verksamheten. Hur många gånger hade icke, efter att folket
vräkt omkull sin regering, dennes efterträdare från Hotel de
Villes balkong mottagit det revolterande folkets sanktion på
sin nya ställning.
Men detta hörde till det förgångna! Nu var det
Arbetare-börsen och Landsorganisationen, fackföreningarnas centra,
som var rörelsens själ och hjärta, — det var mot dessa som
massans väldiga tidflod strömmade.
Dagen, som vid sitt inbrott varit så dyster och hotande,
slutade i hänförelse. Efter den plötsliga framgång som givit
dagen glans och efter de föregående dagarnas dvala kom
natten, lugn, endast oroad av utbrotten av folkmassans vilda
glädje.
Revolutionens framgång var oemotståndlig —
regeringens fall syntes fullständigt och omöjligt att reparera. De män
som burit ansvaret för motståndet — presidenten,
ministrarna, de högre officerarna, statens högre tjänstemän, — hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
