Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
Om denna sak blevo diskussionerna långa och
djupgående. Dess lösning låg ombuden varmt om hjärtat och
envar framställde och försvarade sina satser efter bästa
förmåga samt med liv och lust. Alla förstodo, att det här icke
gällde att vinna majoritet medelst några granna tal, utan att
åstadkomma en sakernas ordning, vilken, trots den ingalunda
var fu1lkomlig efter vars och ens önskningar, dock icke lade
några hinder i vägen för en högre framtida utveckling.
Det bestämdes, att varje människa, oavsett den sociala
funktionen hon innehade skulle ha rättighet till likartad lön,
vilken utanordnades på tvenne sätt: dels för
tillfredsställandet av de nödvändiga kraven, dels för det s. k. lyxbehovet.
Denna lön utgick genom ett s. k. konsumtionskort, vilket
tilldelades varje organiserad.
Genom dessa bestämmelser kom samhä’let att mer
närma sig det rena kommunistiska tillståndet.
Kongressen följde en helt annan metod för värdesättande
av lyxprodukterna än vad förut varit fallet i det gamla
samhället; de värderade dem icke längre efter penningvärde,
utan efter den arbetstid som krävts för deras frambringande.
He’t visst hade olägenheter, som uppstått genom guldets och
penningarnas monopolisering, varit stora och betydande, men
när denna metall reducerades ned till sitt rätta värde som
handelsvara förlorade den sitt korrumperande inflytande, och
man behövde ej befara, att detsamma skulle åter uppstå.
Det var också därför, som man ännu en gpng lät sätta
penningar i kurs. Omständigheterna framtvingade detta en
gång under övergångsperioden. Men det blev på samma
gång bestämt, att dessa penningutbetahiingar ej skulle
tillämpas annat än i undantagsfall, huvudsakligen i förbindelser
med andra länder, och innan tingens nya ordning blivit
fullständigt genomförd.
Vare sig man ville det eller ej, fick man taga hänsyn
till de motsträviga och försöka att vinna dem, om ej på
annat sätt så genom övertalning. Gent emot dem, som alltför
envist fasthölle vid det gamla beslöts, att man skulle tillämpa
bojkottens vapen. De voro emellertid rätt betydelselösa; de
kunde ej på grund av sin isolerade ställning konkurrera med
de övriga producenterna inom samhället.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
