Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
tjänarnas arbete, blevo icke berövade något av sin komfort,
när de samtyckte til! att erkänna de nya förhållandena, de
träffades blott av denna förändring, att de icke längre hade
någon myndighet att befalla, att de blevo berövade sina
tjänare och måste använda sina händer till arbete.
Arbetet blev för övrigt lättare, icke så tungt, bättre
uppskattat och mycket underlättat. I stället för det aldrig
slutande arbetet, som förr mångenstädes började vid
dagbräckningen och först slutade vid nattens inbrott, begränsades nu
den genomsnittliga arbetsdagen till åtta timmar.
Denna begränsning kunde icke tillämpas med samma
stränghet som var möjlig i andra industrier, men så svår i
jordbruket, där arbetet var beroende av
väderleksförhållanden. Vid bråskande tillfällen, då man fruktade oväder eller
till följd av någon annan tvingande omständighet, arbetade
man oavbrutet utan att räkna tiden. Ingen vägrade att göra
sin dei av arbetet. Envar gick på med energi utan att gnälla
lör mödan, glömmande tröttheten, — man arbetade för sig
själv och icke för någon herre.
Möjligheten att i betydande grad kunna begränsa
arbetstiden, underlättades genom utvandringen från städerna till
landet. "Tillbaka till landet", hade förut förgäves predikats
av så många nationalekonomer, men biev nu en lösen som
förverkligades rent spontant — så snart som revolutionen var
över. Många av städernas rotlösa, som ryckts bort från
landet, dragna av det förkonstlade livet i städerna, av
förhoppningar att hastigt kunna skapa sig en förmögenhet men
framförallt av avskyn för ett arbete utan vila, som gjorts
motbjudande och betaltes med en löjligt otillräcklig lön — många
av dessa återvände till byarna så snart det gavs utsikt till e>i
sund och-trygg existens. Här mottogos de med glädje och
öppna armar. Den goda moder jorden begärde blott att få
bli befruktad. Hon bjöd ut sig själv överallt.
Jordmonopolets och armodets tid var slut. Ju mera man arbetade jorden
desta rikare blev skörden — och desto större välståndet för
alla. Därför blevo de nyankomna mottagna med stöista
hjärtlighet likt förlorade men återfunna söner. Man beredde
dem med största tillmötesgående en plats i
produktionsgrupperna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
