- Project Runeberg -  Hur vi gjorde revolution /
182

(1921) [MARC] Author: Émile Pataud, Émile Pouget With: Petr Kropotkin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

182

Utan att någon oro i atmosfären gav någon varning på
förhand, började förfärliga explosioner skaka och riva upp
jorden. Marken skakade våldsamt. Det var som om en
vulkan plötsligt hade öppnat sig och spytt ut järn och eld.
Det var artilleriparkerna och ammunitionsförråden, som
plötsligen exploderade — nästan i ett och samma ögonblick såg
man de telemekaniska aeroplanen närma sig i luften, viga och
smäckra; de flögo graciöst och med en fulländad säkerhet.
När de kommit mitt över fälten och de avlägset placerade
styrarna ansåg det lämpligt, började den radioautomatiska
utkastningen av förgiftade bomber, fyllda med blåsyra och
gifter, liksom- explosiva bomber fyllda med ett
fruktansvärt sprängstoff.

En orkan av eld och järn sopade över fältet, överallt
spridande död och förintelse. Offren blevo oräkneliga. Dödade
och sårade täckte marken, utsändande dödsrosslingar och
skri av smärta. De ännu osårade soldaterna, vanvettiga av
skräck,"ingenting förstående eller hörande, varken de sårades
rop om hjälp eller kommandon från de få officerare, som
ännu bibehållit sitt lugn, sprungo utan återhåll, blott besjälade
av en tanke: fly, fly, och hastigt komma långt bort från detta
fasans och förödelsens fält.

Det blev en hastig flykt, en reträtt i vild oordning!

I en fullkomlig röra, blandade om varandra, rullade
resterna av^arméerna mot gränsen. Självbevarelseinstinkten
hade tagit kommandot över alla andra känslor hos dessa
oordnade hopar. Det hördes blott vilda skri och rop av vrede.
Olycklig den som velat försöka att stanna eller dämma upp
denna flod.

Paniken blev än värre, nådde sin kulmen, när
flyktingarna sågo franska aeroplan sväva över dem. Vansinniga utrop,
ångestfulla nödrop mättade luften — vid tanken på att dessa
förstörelseredskap voro där blott för att utså de förfärliga
epidemier varmed man hotat.

Det skulle dock ha varit en onödig grymhet, ett
överflödigt barbari. Den lektion man givit var tillräcklig!

Medan dessa dramatiska katastrofer gjorde slut på kriget
till lands,- försiggick förstörandet av de allierades flottor på
samma sätt till sjöss.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:07:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/revolution/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free