Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
rande produktionsgrupper, vare sig direkt eller genom
organisationens förmedling, och erhöllo vad de önskade. 1 varje
fall blev det så förhållandet, så snart man kommit så långt
att man kände sig trygg för framtiden. Intill dess, under
omvandlingens och osäkerhetens tid, när man fruktade för
att sakna det nödvändiga, brydde man sig icke om det som
var onödigt, och teatrarna måste då hjälpa sig med de gamla
lagren i magasinen.
För övervarandet av föreställningarna måste man erlägga
en avgift i konsumtionskupongen för lyx. Dessa kuponger
tjänade icke till att ersätta sällskapen. De voro här endast
ett konsumtionsmedel; icke ett bytesmedel. De fungerade i
detta fall som biljetter, icke som pengar. Denna "inkomst"
var emellertid nyttig i så avseende, att den angav hur stort
behag publiken fann i det eller det stycket och den blev
betraktad som en slags kompensation till samhället för den
ersättning teaterpersonalen erhöll. Det skulle i sjä’va verket
varit onaturligt att denna personal skulle arbetat alldeles i det
blå och egnat sitt liv åt en uppgift, vars onödighet
markerades av folkets likgiltighet.
Vid sidan av dessa stående teatersällskap, som gav
regelbundna föreställningar och gjorde teatern till ett yrke,
bildades vad man tidigare kallade amatörsällskap. Så
småningom blevo dessa allmänt förekommande och måhända
skulle de till slut komma att undantränga de professionella
teatrarna.
Detta var en följd av förkortningen av den samhälleliga
arbetstiden. På grund av arbetstidens redan avsevärda
begränsning — och den tenderade att ständigt bli mer och mer
begränsad — hade alla fritid till sin disposition, som de
utnyttjade envar efter sin smak, sina böjelser och sin förmåga.
Bristen på medel, på lokaler och dekorationer," som förr
gjorde dessa amatörgrupper underlägsna, existerade icke
längre; de hade samma möjligheter att sätta upp ett styeke,
som de professionella sällskapen. Det uppstod för övrigt
ingen småsinnad rivalitet mellan dessa grupper. Urkällan till
alla sådana konflikter — kommersialismen — hade försvunnit
och förhållandet var så hjärtligt, som artistfåfängan, vilken
ännu visade sig då och då, kunde tillåta. De professionella
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
