Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
som teaterföreställningar. De voro därför av den meningen,
att byggnaderna borde bibehållas, lika mycket ur konstnärlig
synpunkt, som av nyttighetshänsyn.
Mot denna uppfattning reste sig andra med kraft. De
uttalade sig för att man utan barmhärtighet skulle riva ned
alla religiösa byggnader. Och de som uttalade sig för denna
rasering voro långt ifrån m|änniskor med barbarisk anda.
Tvärtom voro de högst kultiverade. De hyste inget hat mot
byggnaderna; de blott hatade den vidskepelse som dessa
byggnader symboliserade. De hävdade den uppfattningen,
att man icke dödade religionen med kritik, att man förgäves
generation efter generation, kunde påvisa religionens
orimlighet, men att den trots allt likväl fortfarande hade sina
anhängare, så länge som kyrkorna stodo kvair, då dessa
voro det centrala i religionens magnetiska attraktionskraft.
De påpekade, att de första kristna väl insett detta och
handlade som, verkliga revolutionärer så snart de segrat, dà de
omsorgsfullt revo ned alla hedendomens tempel, trots att det
varit så lätt att rensa och bruka dem. De kristna förstodo,
att till en ny tid måste de ha nya kyrkor, och det var
deras styrka.
Den revolutionära sans, som de kristna haft i fjärde
seklet, återfunno anhängarna i kyrkans rasering icke hos
revolutionärerna år 1793—94. "Stackars revolutionär, som för att
avkristna Frankrike inskränkte sig till att under högtidliga
ceremonier vräka omkull några stackars stenbilder, som
prydde kyrkornas ingångar och trodde sig vara förfärligt
radikala när de förvandlade byggnaderna till
spannmålsmagasin och (möteslokaler. Hur mycket bättre skulle de icke gjort,
om de avrättat färre präster och rivit ned flera kyrkor!
Några år efteråt såg man också följderna av deras misstag.
När Napoleon I ville återupprätta den kristna religionen så
var intet lättare — det var blott att rengöra och öppna de
gamla kyrkorna." Och anhängarna av raseringstanken
slutade: "Låt oss lära av det förgångna! Låt oss icke upprepa
våra förfäders misstag!"
De som älskade konstrika byggnadsverk blevo
indignerade över detta förslag. De krävde att man respekterade
katedralerna, i vilka våra förfäders anda kristalliserat sig, —
vilka icke alltid voro för religiösa .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
