Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199
principer, gjorde revolutionen ingenting nytt; den blott
imiterade äldre regimer .
Hur hade i själva verket de nationella museerna riktats
under nittonde århundradet? Först och främst genom den
plundring som republikens och första kejsardömets generaler
skamlöst företagit under sina rövartåg tvärs igenom Europa.
De togo, utan att genera sig, med erövrarens rätt, såväl vad
de funno i muséerna som hos enskilda.
Muséernas konstskatter utökades också genom
expro-priationen från prästerskapet, klostren och vid kyrkans
skiljande från staten.
Nu upprepade man samma procedur, blott i mera
vidsträckt omfattning: det var den kapitalistiska egendomen,
som man nu återförde till samhället.
I flesta fall hade millionärernas praktfulla palats blivit
omskapade’till sjukhus eller ålderdomshem. Och det var
naturligt att man, utan att skövla dessa palats, likväl lämnade
muséerna de konstverk som prydde dem-. Där befunno de
sig på sin rätta plats, ty de hade icke blivit skapade för att
göm/nas undan, men för att glädja ögat, framkalla rörelse
och bli beundrade.
Före revolutionen av 1789—93 var konsten framförallt
ett kungligt privilegium. Den blev slutligen monopoliserad av
kapitalet. Med den nya revolutionen blev den allas egendom,
tillgänglig för hela mänskligheten.
1 tur och ordning hade den prästerliga, den kungliga och
den kapitalistiska konsten domin^-at. Nu hade tiden kommit
för mänsklighetens konst.
Konsten och vetenskapen kom att fylla det tomrum i
människornas själ, som uppstod med religionens död. Denna
hade fördömt livet, fördömt skönheten, fördömt förnuftet och
dess glada segrar, uppmuntrat förnedringen och försakelsen.
Livet skulle nu taga reyanch! Den mänskliga varelsen
var icke längre bunden i löneslaveriets bojor. Hennes krav
på livet var något mer än den blotta kampen för tillvaron.
Industrien var icke längre hennes härskare, men hennes
tjänare. Befriad från alla hindrande band, kunde hon nu
utveckla sig fullkomligt fritt.
Man behövde icke frukta för att konsten skulle sjunka
genom att bli gjord allmän. Långt därifrån. Den vann blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
