Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander II:s regering - Reformperioden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
I själfva värket förhöll det sig, enligt hvad forskningar af
ryska lärda gifvit vid handen, alls icke så. Enligt den troligen
mest framstående forskaren på detta område, Beläjeff, utgjorde
Boris Godunoffs lagstiftning angående bönderna endast en
bekräftelse, delvis en utsträckning till nya områden af småningom
inträdda och utvecklade förhållanden. De olika småfurstarnas,
de stora godsägarnas och slutligen den moskovitiska statens
intressen, deras behof, dels af ständigt tillgänglig arbetskraft, dels
af manskap för trupperna, hade gjort att böndernas, det lägre
folkets frihet blifvit alltmera inskränkt, först genom godtyckliga,
ofta våldsamma åtgärder af individer, sedermera genom
förordningar och ukaser, som sökt legalisera våldsåtgärderna.
I Ryssland liksom i andra länder hade sedan urminnes tid,
funnits trälar: krigsfångar och individer, som för gäld gjorts,
eller frivilligt, för ytterlig fattigdoms skull, blifvit till trälar.
Men massan af folket utgjordes af fria män, bland hvilka —
också liksom annorstädes — småningom gjort sig gällande en
skilnad mellan krigare och arbetare. De senare kommo under
tidernas lopp att betraktas såsom skyldiga att underhålla de
förra och råkade sålunda alltmera i ett beroende förhållande till
dessa, som blefvo, eller gjorde sig till herrar, till hufvudsakliga
ägare af jorden. Men arbetarna voro fria. De kunde taga tjänst
hos hvem de behagade och småningom utbildade sig seden att
de togo tjänst för ett helt år med ens. Den helige Georgs
dag i november blef hvad vi skulle kalla städslingsdag, efter
hvilken arbetarna ägde rätt att lämna sin tjänst. Denna sed
synes ha varit allmän i alla delar af Ryssland.
I mån som det moskovitiska tsardömet utvecklade sin makt
och gjorde sig gällande gentemot tartar-khanerna, stegrades
dess behof af soldater såväl som af statsinkomster och i
förhållande därtill dess anspråk på de bojarer: godsägare och
småfurstar, som stodo i undersåtareförhållande till tsaren. Och
dessa måste själffallet i sin tur ställa förhållandevis större
anspråk på sina underlydande, bönderna, som sålunda fingo bära
allt större bördor i mån som tsardömet utvidgades och dess
statsskick utbreddes till nya områden. Inom dessa nya, längre
bort från tsardömets säte, Moskva, belägna områden, funnos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
