Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander II:s regering - Reformperioden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
het. I smärre ärenden gick det ännu enklare till: man köpte
sitt utslag direkt af domaren. Den som icke åtnöjdes med
utslag af denne, kunde alltid med samma eller liknande metoder
»i administrativ väg» få en ändring till stånd, ty administrationen,
regeringen, betydde långt mera än lag och rättvisa.
Enhvar insåg att inga reformer på något område kunde
komma varaktigt godt åstad, utan en omorganisation af
domstolsväsendet. En ukas af nämda år, 1862, påbjöd en sådan
omorganisation, helt och hållet efter europeiskt — till största
delen franskt, men i någon mån också engelskt — mönster.
Såsom lägsta instans infördes i mindre viktiga mål fredsdomare,
som utsågos genom val och icke behöfde besitta juridisk bildning,
samt för andra mål kollegiala domstolar, hvilkas medlemmar
utnämdes af regeringen bland juridiskt bildade män. Från båda
dessa slag af underdomstolar kunde vädjan äga rum till en
appellationsdomstol, från fredsdomaren till den hvarje månad
sammanträdande församlingen af alla fredsdomare i distriktet,
från den senare, den s. k. kretsdomstolen, till »justitiepalatset»
(»sudebnaia palata»). Sista instans var senaten såsom
»revisionsdomstol» — naturligtvis oberäknadt tsaren, som kunde kullhäfva
hvilken som hälst domstols utslag. I brottmål infördes
juryinstitutionen.
Det är tydligt att införandet af fullfärdiga institutioner af så
komplicerad art som denna icke kan undgå att möta en mängd
svårigheter, då flertalet af folket saknar alla förutsättningar för
en riktig uppfattning af sådana institutioners väsende. Men trots
detta, trots de orimliga utslag isynnerhet jury-domstolarna, men
äfven fredsdomarna, ofta nog i början fällde, utgjorde denna
omorganisation af domstolsväsendet dock ett så stort framsteg och
uträttade så mycket godt, att den utan tvifvel småningom skulle
uppfostrat det ryska folket till en annan uppfattning af rättvisa
och rättskipning, än den förut vanliga. Men domstolarna fingo
lika litet som andra institutioner fortfara att fungera oberoende
af regeringen. »Den administrativa rättskipningen», som aldrig
fullständigt upphört att fungera, blef redan under senare delen af
Alexander II:s regering den förhärskande i alla mål, af hvilkas
utgång regeringen hade större intresse. Och när en eller annan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
