Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander II:s regering - Reformperioden - Den revolutionära rörelsen under Alexander II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
ning af skarpaste art, men långt ifrån att låta varna sig, blef
Alexander därefter ännu mera obenägen att fortsätta reformerna,
mera tveksam om den politik han hälst borde inslå och därför
mera oförmögen att motstå deras inflytande, som till hans eget
och Rysslands fördärf drogo honom allt längre in i reaktionen.
Den revolutionära rörelsen under Alexander II.
Förhoppningarna om fortsatta reformer af alltmera
genomgripande natur, tills småningom hela det ryska statsskicket blefve
förändradt, hade blifvit alltför högt spända under de första åren
af Alexanders regering, för att icke väcka tankar på
genomförande af reformer trots regeringen, när denna började visa
böjelse att stanna. Under Nikolais despotiska regim hade det
behöfts ett så påtagligt bevis för det absolutistiska systemets
omöjlighet som katastrofen i anledning af Krimkriget, för att de
missnöjda mera allmänt skulle börja tala om medel att åstadkomma
en förändring. Nu, endast ett tiotal år senare, behöfdes icke
mera än att den inslagna liberala regimen visade tecken till
återgång, för att oppositionsandan skulle vakna till lif och gifva
sig uttryck. Utvecklingen hade gått snabbt framåt under dessa
år, stämningen hade hunnit blifva en helt annan.
Karakosoffs attentat var ett utbrott af och ett bevis för den
jäsning, som uppstått öfverallt i Ryssland, så snart de första
tecknen till ett afstannande af reformarbetet visade sig. Hemliga
föreningar uppstodo på en gång i alla större städer i riket, på
många håll talades om möjligheterna för en revolution, där och
hvar om regentmord, öfverallt om nödvändigheten af intensivt
arbete i oppositionell riktning, för att trots den begynnande
reaktionen kunna föra reformvärket framåt. Under åren närmast
efter; Karakosoffs afrättning ökades denna jäsning i förhållande
till den mer och mer reaktionära politik regeringen inslog, utan
att dock någonting afgörande å någondera sidan föreföll. Den
revolutionära stämningen gaf sig luft hufvudsakligen i diskus-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
