Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander II:s regering - Den revolutionära rörelsen under Alexander II - Terrorismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
lades med omänsklig hårdhet. För yttranden och handlingar,
som i hvarje civiliseradt land i världen skulle betraktats såsom
fullkomligt oskyldiga, ådömdes de »brottsliga» straff som för
mord.
De revolutionära insågo att allt hopp om framgång med
fredliga medel var ute, att de maktägande icke skulle tveka att
utrota dem till sista man. Då föddes terrorismen.
Terrorismen.
Händelserna på Balkanhalfön under åren närmast före
uppträdandet af den organiserade terrorismen, först det serbiska,
sedan det rysk-turkiska kriget, hade afledt den civiliserade
världens uppmärksamhet från den inre utvecklingen i Ryssland. I
jämförelse med den världspolitiska härfva, som hoptrasslats i
Europas »oroliga hörn» och ställde hotande
stormaktsförvecklingar i utsikt, väckte kampen mellan regeringen och socialisterna
ringa intresse i den öfriga världen. Däri ligger förklaringen till
att denna kamp, som dock betecknar ett så viktigt skede i
tsar-dömets utveckling, på så få håll blifvit riktigt uppfattad och är
så föga känd.
Rörelsen var, såsom flerfaldigt påpekats, främst af social
natur, politisk endast indirekt. Under den tidigaste perioden af
Alexander II:s regering pågick en värkligt politisk-liberal rörelse,
men när den socialistiskt sinnade ungdomen uppträdde på
skådeplatsen och genom sin energi tilltvingade sig hufvudrolen, drogo
sig de endast liberala tillbaka. De hade entusiastiskt medvärkat
till de reformer, som först vidtogos, och hade gjort allt för att
söka drifva tsaren vidare åt samma håll. Med honom voro de
villiga nog att föra reformvärket vidare, mot honom ville de
icke arbeta; när hans handlingar visade att alla de förhoppningar
om ytterligare reformer, som de liberala hyst voro fåfänga,
lämnade dessa fältet öppet för andra, för det reaktionära partiet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
