Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander III:s regering - De revolutionära vid Alexander III:s tronbestigning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
Alexander III:s regering.
De revolutionära vid Alexander III:s tronbestigning.
Den nye tsarens första impuls var att i alla afseenden
fullfölja och utföra det han visste sin fader hafva velat. Själf var
han, för så vidt han öfverhufvud hyste egna åsikter, icke
böjd för liberalism, men han visste, att hans fader beslutit
förändra de regeringsmetoder, som bragt så föga hugnesamma
resultat, och förklarade sig därför också besluten att genomföra
de reformer, som redan godkänts. Den 18 mars fick
Loris-Melikoff tillfälle att äfven för Alexander III föredraga det
reformprogram han uppgjort och sedan tsaren genomläst och begrundat
det, skref han egenhändigt i marginalen på dokumentet:
»synnerligen väl uppgjordt».
Men innan Alexander III lät kungöra sitt beslut om de
föreslagna och gillade reformernas genomförande ville han höra
sina ministrars åsikt om dem och lät därför förelägga förslaget
för ministerkonseljen, som sammanträdde den 20 mars. Vid
omröstningen denna dag uttalade sig för Loris-Melikoffs förslag:
storfurst Vladimir, grefve Valujeff, Nabokoff, Solskij, Miljutin,
Saburoff och Abasa. Mot detsamma röstade: grefve Stroganoff,
prokuratorn i heliga synoden Pobedonostseff, Makoff, furst Liewen
och Possiet. Öfriga närvarande afhöllo sig från omröstning.
Rörande den minoritet, som röstade mot förslaget, må tilläggas
att herr Makoff senare råkade så illa fast för att ha tagit mutor
i stor skala, att han begick själfmord, medan furst Liewen åter
öfverbevisades om att ha deltagit i storartade förskingringar af
kronojord och därför måste draga sig tillbaka i privatlifvet. Ännu
voro de emellertid ministrar och deras röster lika mycket värkande
som de öfrigas. Alexandet III fattade icke något beslut, utan
ansåg sig böra ytterligare betänka reformprogrammet. Det blef
ett nytt uppskof, hvarunder tsaren utsattes för en bearbetning
af de reaktionära, sådan han icke hade själfständighet nog att
motstå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
