Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander III:s regering - De revolutionära vid Alexander III:s tronbestigning - Slavofilernas invärkan på utvecklingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
Loris-Melikoff, haft en aning om att manifestet blifvit uppsatt,
eller ens att det tryckts. De hade förlorat spelet. Pobedonostseff
och hans anhang hade lyckats vinna det inflytande på Rysslands
regering, som de till den ryska och andra nationers fördärf än
i dag utöfva.
Slavofilernas invärkan på utvecklingen.
I och med utfärdandet af Alexander IIl:s, af Pobedonostseff
uppgjorda regeringsproklamation började ett nytt skede såväl
för den sociala som för den revolutionära utvecklingen i
Ryssland. I socialt afseende gick utvecklingen, för så vidt det
berodde på regeringen och de maktägande, stadigt bakåt. För
de revolutionära blef åter Alexander III:s regering en
samlingsperiod, en tid af iakttagelse, omsättning af gjorda erfarenheter
och småningom skeende omorganisering af hela det
revolutionära arbetet. Till en början fortsatte väl terrorismen sin
värksamhet genom exekutivkomitén. Under de första åren fälldes
och utfördes ännu åtskilliga dödsdomar öfver högre och lägre
tjänstemän, som med särskildt vild brutalitet rasade mot de
revolutionära, och planer uppgjordes nog för attentat äfven mot
den nye tsaren. Men de som icke under den föregående tiden
genom direkt värksamhet i terrorismens tjänst arbetat sig in i
sådan fanatism, att de icke längre hade blick för
samhällsföreteelserna, måste inse att utsikterna till framgång för den
terro-ristiska aktionen försvunnit.
Tsaren lefde som en fånge i sitt slott, Gatschina, där han
kunde så noga bevakas, att attentatsförsök blefvo omöjliga. Till
hufvudstaden kom han mycket sällan och då alltid så oförberedt,
att anstalter icke kunde vidtagas för att under dessa flyktiga
besök nå honom med några mordvapen. Regeringen sköttes
helt och hållet af hans ministrar, hvilka i regeln hade intriger,
gunstlingskap och annat liknande att tacka för sina poster, i
långt högre grad än insikter och pröfvad förmåga. Att aflifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
