Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander III:s regering - Alexander III och hans ministrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
förvärfva något större mått af kunskaper.*) Först sedan denne
aflidit sökte tsaren förmå sin andra son att inhämta kunskaper
af olika slag, för att göra sig värdig det ansvarsfulla kall, som
väntade honom. Men då var det för sent. Hvarken hans anlag
eller hans intressen voro sådana, att han mera såsom fullvuxen
skulle förmått återtaga allt det försummade. Hvad han
inhämtade var knappast ens prima principia af de kunskaper han bort
besitta för att blifva en dräglig regent; tillräckligt för att kunna
sätta sig in i och bedöma regeringsärendena lärde han aldrig.
Därpå berodde den ytterliga envishet, hvarmed han
fast-hängde vid en en gång fattad åsikt, den må ha ingifvits honom
af hvem som hälst, därpå äfven hans motvilja mot mera än
medelmåttigt begåfvade och framstående män. I en af de bästa
biografier öfver Alexander III, som finnas — Samson von
Him-melstierna, »Ryssland under Alexander III» — säger författaren,
hvars intima kännedom af alla förhållanden under denna tid visar
sig på hvarje sida, att tsaren aldrig ville hafva i sin närhet
andra än män, som i intellektuelt hänseende stodo på en lägre
nivå än han själf, och att därför icke andra än mycket
medelmåttiga personer utnämdes till ministrar. Han fruktade alltid
att råka under någon ministers inflytande och sökte på detta
sätt betrygga sin själfständighet — utan att ana huru fullständigt
den Katkoff-Pobedonostseffska kamarillans inflytande afgjorde
allting, huru skickligt prokuratorn i heliga synoden visste att
suggerera honom till beslut, som han trodde vara sina egna,
medan de i själfva värket fattats af andra.
Helt och hållet rätt har väl den citerade författaren icke, ty
såväl Alexander III:s mångåriga inrikesminister, grefve Dmitri
Tolstoi, som Pobedonostseff stodo otvifvelaktigt på en mycket
högre intelligensnivå än tsaren. Men de förstodo att icke visa
sin öfverlägsenhet, att tvärtom i regeln ställa allting så som
om tsarens initiativ, tsarens åsikt varit afgörande, och lyckades
sålunda behålla hans förtroende och sitt eget inflytande.
Hufvudsaken för dem liksom för öfriga ministrar var att aldrig gå
*) Krapotkin, som tidigare hade de allra bästa förbindelser med hofvet,
nämner detta faktum i »En anarkists minnen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
