Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander III:s regering - Reaktionen under Alexander III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
att den ensam vore tillräcklig att för alla tider stämpla hans
regering såsom en af de värsta till och med Ryssland haft att utstå.
Föga mindre omänskligt, ehuru härflytande ur andra, mera
enbart religiöst fanatiska motiv var det Pobedonostseffska
systemets tillvägagående mot de olika ryska sekter, som under
tidernas lopp uppstått och ställt sig i mer eller mindre skarp
opposition mot den ortodoxa kyrkan. Autokratin sådan
Pobedonostseff tänkte sig och önskade den, måste hämta en stor del
af sin styrka och sin auktoritet från den rättrogna ortodoxin.
Tsaren såsom både den andliga och världsliga myndighetens
hufvud, förenande i sin person såväl påflig som kejserlig makt,
var idealet för en själfhärskare enligt Pobedonostseffs sinne.
Men däraf följde å ena sidan att alla hans, andra religioner
bekännande undersåter—förutom de såsom människoras lägre stående
judarna — borde omvändas till ortodoxin, å den andra att allt
kätteri mot denna borde med hvilka medel som hälst utrotas, för
att icke den säkra religiösa grundvalen för själfhärskaredömet
måtte undermineras.
Det är för utrymmets skull omöjligt att här taga till tals
mera än några få af de förnämsta religiösa sekterna och reaktionens
tillvägagående mot dem, men det torde vara fullt tillräckligt för
att klargöra dess politik på detta område. Mest omtalade ha
måhända duhoborerna blifvit, troligen emedan de genom sitt förtvifladt
energiska, ehuru fullkomligt passiva motstånd mot regeringen
slutligen lyckades tilltvinga sig rätt att företaga en massutvandring.
Duhoborerna (andesökare, sökare efter religionens anda)
gjorde till hufvuddrag i sin ’lära afskaffandet af allt religiöst
ceremoniel och dyrkandet af Gud »i anda och sanning», af den
»andliga gud, som enhvar bär i sitt hjärta». Enligt duhoborerna
är Gud oskiljaktig från människan och bor ständigt inom henne.
Krig och allt hvad därtill hör betrakta de såsom en blodig,
otillåtlig styggelse och vägra därför enständigt att inträda i
armén och aflägga krigsmannaed. Sådana läror, som ju på det
religiösa området till det yttersta häfdade individens frihet, måste
själffallet af det tsariska systemet betraktas såsom
samhällsom-störtande och bekämpas med alla medel. Duhoborerna ha äfven
ända sedan sektens uppkomst varit utsatta för förföljelser från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
