Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander III:s regering - Den revolutionära rörelsen under Alexander III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så långt hade den revolutionära utvecklingen nått. De många
olika partier och grupper, som sökt föra den framåt i enlighet
med sina ofta mycket stridiga teorier, som dragit åt olika håll och
som därför i hög grad för regeringen underlättat kampen mot
oppositionen, hade tvingats till insikten att de måste enas om
att först tilltvinga sig ett visst mått af politisk frihet, innan de
kunde vinna möjlighet att drifva propaganda för sina olika läror.
Och detta kraf på politisk frihet sågo de sig af förhållandena
nödsakade att inskränka till så blygsamma dimensioner, att i
själfva värket de »revolutionäras» fordringar icke gingo längre
än de moderat frisinnades. Däri låg den stora betydelsen af
denna de revolutionära gruppernas vändning åt höger. Den
innebar en möjlighet och en garanti för samvärkan i en framtid
mellan alla Rysslands frisinnade element, för bildandet af en
enhetlig, enigt målmedveten opposition.
Tillsvidare var det dock icke och kunde det knappast bli
fråga om någon organisation af oppositionen. De olika grupperna
fortforo såsom förut att i hufvudsak drifva propaganda enhvar
för sina läror. Men därjämte betonade de alla nödvändigheten
af rent politiska reformer såsom det första oundgängliga vilkoret
för framsteg på andra områden och förberedde därigenom den
opinion härom, som år efter år blifvit allt allmännare och trängt
till allt flera lager af det ryska samhället. På samma gång ha
också den allmänna uppfattningen och omdömet om den
revolutionära rörelsen i väsentlig mån förändrats, så att den icke
längre bedömes såsom en fristående, på utifrån importerade åsikter
beroende och efter utländska mönster iscensatt företeelse, utan
såsom ett den blindt reaktionära regimens logiska och naturliga
resultat, hvars excesser man kunde och borde beklaga, utan att
därför fördöma dess väsende och syften.
Ett särdeles tacksamt och bildbart material för bearbetning
i oppositionell anda erhöllo de revolutionära i de ständigt
växande skarorna af industriella arbetare, som naturligtvis
rekryterades från bondeklassen. De höga skyddstullarna lockade både
ryskt och utländskt kapital i mängd att söka placering i industriella
företag, hvilka bland den utfattiga allmogen med lätthet kunde
finna mänsklig arbetskraft till snart sagdt hvilket pris och på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
