Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den nyaste tiden - Nikolai II:s första regeringsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
209
och principer, för hvilka »brottslingarna» straffats, inses lätt att
nåden icke kunde beröra andra än öfverlöpare bland de
oppositionella eller revolutionära. Dem skulle dock ingen särskild
»nåd» behöft bevisas, det hade regeringen mer än en gång
gjort tydligt genom de enstaka benådningar af »ångrande»
poli-litiska förbrytare, som förekommit. Alexander III hade ju till
och med skänkt full förlåtelse och nåd åt Leo Tihomiroff, som
under förnekande af sina förra åsikter anhållit därom och dock
varit medlem af den komité, som dömde Alexander II, den
förlåtande tsarens fader, till döden.
Beträffande slutligen politiska flyktingar, sådana som satt
sig i säkerhet utanför det heliga Rysslands gränser, förklarade
manifestet att inrikesministern hade tillåtelse — med andra ord:
kunde om han ville — förelägga tsaren eventuella petitioner af
sådana flyktingar om rätt att fritt återvända till Ryssland. Äfven
i denna punkt gjordes afgörandet sålunda helt och hållet
beroende af inrikesministern, af byråkratin. Endast de petitioner
ministern, naturligtvis på grund af underlydandes, af den hemliga
polisens, gendarmeriets rapporter ansåg värda afseende, kunde
komma inför tsaren själf, som sålunda gjorde sin roll i dessa
ärenden till en i det närmaste ren komedi. Undantag från
inrikesministerns rätt härutinnan utgjordes endast af petitioner af
flyktingar, som förbrutit sig mot artikeln 249 af strafflagen —
hvilken i själfva värket kunde tillämpas på hvarenda rysk
politisk flykting utan undantag. Den lydde:
»För motstånd mot högsta makten, det vill säga för öppet
uppror och sammansvärjning mot tsaren och staten, såväl som
jör afsikt att omstörta regeringen i hela riket eller någon del
däraf, eller att förändra regeringssättet. . . äro alla, som sätta
i gång, uppmana till, deltaga i eller understöda sådant,
underkastade dödsstraff; de som afvetat de brottsliga förberedelserna
och, ehuru de kunnat därom underrätta myndigheterna,
underlåtit att göra det, äro underkastade samma straff.t
Paragrafen är såsom synes så affattad att hvarje försök till
opposition mot den bestående regeringen med minsta smula
god vilja kan förklaras vara en öfverträdelse däraf. Stadgandet
i bröllopsmanifestet att petitioner af individer, som för brott
Det rev. Ryssland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
