Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den nyaste tiden - Reaktionen under Nikolai II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
253
■träffande politiken mot Finland o. s. v. uttryckte den civiliserade
världens prässorgan i tydliga ord hvad människor med vanligt
mänskliga känslor måste tänka om den ryska regeringen. Och
inom Ryssland själft höjde sig gång på gång varnande stämmor,
främst bland dem Leo Tolstois, som icke kunde hindras att
tränga fram ända till tsaren själf. Men de vunno intet gehör.
Tvärtom visade de maktägande — såsom genom den 1901
kungjorda formella och slutliga bannlysningen af Tolstoi — att de
icke ämnade tolerera någon som hälst kritik af sina åtgärder.
I själfva värket hade det ryska samhället knappast någonsin
känt sig så upprördt öfver någonting som öfver händelserna
utanför Kasanska kyrkan i S:t Petersburg, helt säkert hade aldrig
så oförfärade uttryck för samhällets enstämmiga mening sett
dagen. Enskilda personer i framskjuten ställning riktade
protest-skrifvelser såväl till polisprefekten som till andra myndigheter.
Ett antal »ryska mödrar» utfärdade ett vältaligt upprop till
allmänheten, skriftställareföreningen protesterade mot »de temporära
reglerna» och mot myndigheternas brutalitet, ett antal bemärkta
medborgare, medlemmar af akademien, advokater, läkare, högre
tjänstemän och andra — inalles 96 män — inlämnade till
inrikesministern en protestskrifvelse, hvari det bland annat hette:
»Underrättelsen om händelserna den 17 mars kommer utan
tvifvel att väcka djupaste indignation inom hela det ryska
samhället, liksom den redan gjort det i S:t Petersburg. I
hvems intresse var det nödvändigt att tillställa detta
ändamålslösa slaktande af människor på hufvudstadens gator?
Samhällets upprörda samvete af vaktar svar på dessa frågor.
Människor, som äro medvetna om sina medborgerliga plikter,
kunna icke förbli tysta. Vi äro medvetna af dessa plikter och
vi förklara att endast upphäfvandet af de temporära reglerna
kan aflägsna den omedelbara anledningen till de nuvarande
studentoroligheterna. Endast ställandet inför rätta af dem, som
bära ansvaret för slaktandet den 17 mars, hvilka dessa
ansvarsskyldiga än äro, kan lugna det upprörda allmänna
medvetandet.’»
Samtidigt med dessa protester timade en mängd
demonstrationer i olika städer, de flesta tillställda af arbetare, som allmänt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
