Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den nyaste tiden - Den revolutionära rörelsens utveckling under Nikolai II och utsikterna för framtiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
265
de revolutionära idéernas fana i Ryssland, väckte deras
uppträdande långt mera häpnad och förvåning än anklang och sympati
bland den del af folket, som öfverhufvud alls erhöll vetskap om
hvad de åsyftat. Till och med bland de mest bildade var det
endast ett fåtal, som erkände det berättigade i krafvet på frihet
och politiska reformer. När Alexander II besteg tronen hade hela
den, alltjämt dock förhållandevis fåtaliga bildade klassen genom
Nikolai I:s reaktionära despotism bragts till insikten att ingen
framtid fanns för deras land och folk, såvida icke nationens flertal
tillerkändes mänskliga rättigheter. Nödvändigheten däraf, af
allmogens frigörelse från lifegenskapen insågs af alla; icke ens
de af lifegenskapen ekonomiskt mest intresserade vågade öppet
motsätta sig reformen.
Men nödvändigheten af äfven politiska rättigheter för dem,
som först då trädde i utöfning af elementärt mänskliga, insågs
blott af ett fåtal, erkändes af ännu färre. Samhällets
demokratisering, den logiskt oundvikliga följden af bondeemancipationen,
gjorde emellertid att sådan insikt småningom spriddes bland de
samhällsklasser, som närmast berördes af den började nya
utvecklingen. Och regeringens snart ådagalagda fruktan för de
nya idéerna, dem den med all makt sökte undertrycka, dels
gjorde dem till föremål för större uppmärksamhet än hvad annars
måhända skulle blifvit fallet, dels väckte entusiastisk ifver hos
den af frihetsdrömmar rusade ungdomen att göra folkets massa
delaktig af idéer om ett annat samhällsskick, bättre, mera
lyckliggörande, mera förfullkomnadt, sådant socialismen lofvade det.
Reaktionen tvingade denna ungdom till insikten att politisk
frihet och politiska rättigheter, sådana dess drömmar alls icke
befattat sig med, först måste vinnas för att andra framsteg skulle
bli möjliga. Därmed gjorde de maktägande själfva ungdomens
ståndpunkt och sträfvanden till fiendtliga mot regeringssystemet,
mot det bestående statsskicket, till revolutionära.
Under den ojämna kampen mellan regeringsmakten och
den s. k. nihilismen rotfäste sig hos alla, som på nära håll
följde denna kamp, öfvertygelsen att ett regeringssystem, som
måste tillgripa sådana medel för att hålla sig uppe, icke kunde
vara det riktiga, att en genomgripande förändring däraf vore
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
