Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den revolutionära syndikalismen och dess innebörd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kampanjen mot kapitalistsamhället över på det politiska
området, man måste skjuta de rent proletäriska kampmedlen,
den direkta ekonomiska aktionen mot kapitalismen åt sidan.
För att kunna samla stora väljarmassor under
arbetarrörelsens banér var det nödvändigt att göra denna rörelse till
förespråkare för en hel mängd småborgerliga reformkrav,
vilka visserligen rörde arbetarnes rent personliga och
samvetsfrihet inom vissa snäva gränser, men som voro utan
reell betydelse för själva huvudfrågan: arbetarklassens
frigörelse från det kapitalistiska förtrycket. Och för att icke
stöta ifrån sig dessa småborgerliga element blev denna
huvudfråga åsidosatt, enär den berörde samhällets
grundorättvisa: privatäganderätten till jord och produktionsmedel
varav även alla dessa “arbetarvänliga“ småborgare skördade
sin profit.
Den verkliga klasskampen blev tillbakasatt genom att
huvudvikten kom att läggas vid den politiska kampanjen
och vid samlandet av de stora väljarskarorna. Med
naturnödvändighet måste viss hänsyn tagas till de borgerliga
intressena inom desamma för att de ej skulle svika
“arbetarnes sak“ vid valurnorna.
Alltså måste den fackliga klasskampen avtrubbas. Kan
man ej med fullt fog påstå, att detta är ett
svaghetssymptom hos arbetarrörelsen. Jo, för visso.
Den fackliga rörelsen är just klasskampens ryggrad.
Den är också det enda vapen i arbetarnes händer för
vilket kapitalets representanter bära fruktan, just emedan
det hotar kapitalets mest sårbara punkt: dess ekonomi.
Georg Brandes har sagt “att intet rovdjur är så vilt, som
en bourgeois, vilken fruktar för, att hans penningpung är
i fara.“
Ju svagare och mera undfallande denna rörelse är,
desto djärvare och fräckare bli arbetsköparne i sina anlopp
mot densamma.
Den svenska fackföreningsrörelsens historia under de
senaste åren är en hel kedja av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
