Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
ter deras död. Och detta innebär lika litet något förakt, som
när man säger om Kant, att han skulle tänkt annorlunda,
såvidt han kunnat tillgodogöra sig Darwins senare upptäckter.
Ty en nutida författare blir naturligtvis ej betydande, derför
att han kanske vet ett och annat, som sjelfva Cervantes inte visste.
En författares betydenhet beror på, hur högt han står i
förhållande till just denna andliga nivå hos sin egen tid. Och det
är det egendomliga med de gamla mästarne, att deras snille var
så omfattande, deras intuition så stark, att man vid tanken på
nutiden ofta måste instämma med, hvad Heine sade om Goethe:
Sehen sie mal! Das ist Goethes Finger. Das machen sie ihm
nicht nach. — Det fins ingen författare i våra dagar, som ej
sagt detta till sig sjelf eller andra eller bådadera. Och jag tror
ej, att den yngre skolan i Sverige har behof af att läsa
tidningsartiklar för att lära sig att beundra Shakspeare och Goethe
eller Dickens och Thackeray.
Den nya tid, som vi alla känna, att den kommit, är rik på
uppslag. Den har många gåtor att lösa och den bär stora
lidanden i sitt sköte, men också stora förhoppningar. Till det
land, der vi lefva, komma tidens stora vågrörelser senare än
till de stora kulturlanden. Vi uppfinna föga nytt, men vår
uppgift blir att lyssna till ljuden utifrån och på egen grund
bygga det hus, som passar för oss. Man säger, att denna tid
hotar med stora omhvälfningar. Jag vill icke här föra några
nya fantasier öfver den saken till torgs. Mën jag vet och
känner en sak, och det är, att under en sådan tid böra mindre än
någonsin de menniskor, som — de må nu tillhöra en äldre eller
yngre generation — dock blifvit födda som samtida i ett litet
länd och i en upprörd tid, betrakta hvarandra som fiender.
Literaturen har här en plats att fylla och ett verk att utföra.
Men denna plats kommer att stå tom och detta verk blir ogjordt,
så länge det andliga arbetets män vilja använda andra medel
än den öppna diskussionen för att krossa sina antagonister, så
länge man anser sig böra förneka hvarje talang, hvars
»tendenser» man inte delar, och så länge man i konkurrensens
intresse anser sig böra motarbeta hvarje ny kraft, som hotar att
kunna tränga sig fram.
De samtida borde icke vara fiender. Inom ett hälft sekel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
