Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
var den ende af de tre, som bestod sig med denna lyx. De
andra både sin foderknippa lös i vagnen.
Hvar och en stälde först i ordning för sin häst och tog
sedan fram matpåsen.
Elfvaåringen värmde sig genom att slå sina händer på
samma sätt som nyss den ene af forbönderna, derefter stälde
han sig vid vagnen för att vänta på förtäringen. Han var sin
faders fullständiga afbild: samma drag, samma tvärsäkerhet och
samma kläder, — grått, hemväfdt tyg, varmt som ett skinn och
nyss kommet ur pressen. Snitten på den lilles kavaj skilde sig
icke en hårsmån från hans pappas; ja, ända till den styfva
vikningen längs ryggen — talande om ordningen i »mors»
kistor — så fans den der. Hela pojken såg ut som en tokrolig
parodi på den äldre; en alldeles omedveten parodi.
Sedan Håkan, stält matknytet på åkebrädan, stack han
handen in i halmen, och efter åtskilligt fumlande fick han fram
en butelj.
Töre löste upp för sitt matknyte och låtsade af
grannlagenhet ingenting se.
»Skål, Töre», sade Håkan i det han tog sig en klunk af
flaskan och sedan räckte henne åt den gamle.
Denne vände’ sig om, snöt sig ut i luften och torkade sig
om näsan med kappärmen innan ban drack.
»Tack, de’ gjorde godt i skråt», sade han belåtet och ville
lemna flaskan tillbaka.
»I får ha en i de’ andra benet, ellas bier I halt», sade
Håkan gemytligt.
»De’ bier ja’ ändå, för ja min lif sprack icke träskoen, när
ja’ hoppa au vöjnen», sade den gamle och drack ännu en gång.
»Ja I larma’ nock så! I trodde, så ja’ trodde, I skoilen
trödt igenom brostenarna», sade Håkan skrattande.
Nu var turen hos den tredje i laget. Han stod och åt ost
och bröd, med en min som om han aldrig i verlden väntat på
något att skölja ned det med.
»Var så bra», sade värden.
»Ja’ sier tack», svarade den andre makligt," satte flaskan
för munnen och drack ett dugtigt tag.
Till sist tog Håkan åter en klunk, och så började han äta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
