Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
på scenen. Han skrifver för publiken, anslår patriotiska strängar
i les messéniennes, men han har redan en förkänsla af något nytt,
som ligger i luften. Han blir derför också först höjd till
skyarna lika orättvist som han sedan blir förkättrad af båda
partierna, af det gamla Som affälling, af det nya som halfblod.
Under det att omkring Delavigne svärmar en skara af
publikens ödmjuka tjenare, förberedes på andra håll ett formligt
uppror. Uppror mot reglerna, ja, mot versens konventionella
form. Man erinre sig Merimées satiriska utfall i Colömba mot
dessa små rader af olika längd med en marginal på ömse sidor.
Uppror mot de dramatiska enheterna, som Hugo djerft trotsade.
Uppror mot satsen om inspirationen som poetens privilegium.
Man erinre sig Gautiers ord, när Laprade besökte honom, att
hvarje bonde blir inspirerad af en soluppgång, men att det
poetiska ligger i gåfvan .att tolka hvad man känner. Uppror
slutligen mot samhällets tvångslagar. George Sand betraktar,
för att anföra ett exempel, en flickas blyghet som ett tecken på
ondt samvete. Och en rigtigt blyg flicka, som dittills i
Frankrike gält som ett mönster af qvinlig fullkomlighet!
Men romantikerne voro icke rädda. För första gången fick
publiken blicka in i en menniskosjäl. För första gången fick
den höra en ärlig bikt. För första gången invigdes den icke
blott i förlåtliga svagheter, men i tankens brottsligaste
hemligheter, en oordnad fantasis alla hemska syner och drömmar.
Det var en ny verld, som plötsligt slog upp sina portar. En
oändlighet af nya sidor i den menskliga naturen trädde i dagen.
Den personliga erfarenheten hade framlockat dem. Det var denna
slagruta, som vägledde romantikerne. Hugo framställer sin hustru
och sina barn till allmänt beskådande. George Sand
genom-lefver sin första roman och alla sina romaner, och hennes
ordrika pratsamhet sträfvar mot samma mål som Mérimées
koncisa korthet, sanningen, upprigtigheten. Detta, som nu är
vanligt, var då aldrig försökt utom af Rousseau, som hade förskräckt
verlden med sin affekterade och osanna syndabekännelse.
Detta är romantismens realism.
Men här möter emellertid en svårighet. Man vet, att den
romantiska skolan fordrade natur och sanning, och att dess
författare begagnade sig af personliga erfarenheter, men går man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
