Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
Tonen det var icke anständig, men icke heller rå. Om
också ingen kälkborgare skulle kunnat stå ut med luften
derinne i tio minuter, skulle å andra sidan en af våra dagars
medicine studerande icke funnit uttrycken nog nakna för att
trifvas der. Man kom utan att helsa och gick utan att taga
afsked. Qvinnor och män förekommo der i brokig blandning,
duande hvarandra och rökande opium tillsammans. Opiirökandet
kallade man att skapa sig ett artificielt paradis.
Vår liknelse om bivuakelden passar på det lägerlif eller
röfvarlif, som fördes inom la bohéme med dess lättsinniga,
hastigt knutna och lika hastigt upplösta förbindelser. En af
Ga-varnis karrikaturer framställer en student, som vid feriernas
inbrott lemnar Paris och på tröskeln till sitt rum, som han
testamenterar en kamrat, säger: tag väl vara på min älskarinna och
min pipa — isynnerhet pipan. Ett sådant lättsinne var icke
ovanligt, och Gavarni sjelf, sådan han skildras af Goncourt 1
hans bekanta biografi, är typen för en Don Juan utan principer.
Men under det att man i Tyskland sökte bygga ett system
på den lösa sanden af dylika hugskott, spelade tänkare och
predikade köttets emancipation och dylika galenskaper, föll detta
aldrig den franska ungdomen in. Med den praktiska blick, som
är den franska nationen egen, förstodo de romantiska koryfeerna
sin plats och vilkoren för sin framgång. Man nöjde sig med
mångfalden och lät starkare bjernor söka enheten. I portraits
et souvenirs littéraires berättar Gautier, huru Nerval en dag i
’ ett sällskap hopblandade judisk och grekisk, kristlig och romersk
mytologi med en sådan opartiskhet, att någon till slut
förebrående utbrast: »Men, Gerard, du har ju alls ingen religion?»
»Religion! Jag! Jag har åtminstone tjugu», svarade han
förargad.
Nej, kritiker kunde man vara, men positiv, men tänkare,
försökte man icke ens. Skolan saknar en filosof, men deremot
har Sainte Beuve utgått ur den. Visserligen lyckades han aldrig
bringa det till någon syntes, lians hållning är vacklande, och
om den romantiska kontrasten någonsin varit, personifierad, så
är det väl hos honom med hans alldeles motsatta åsigter under
olika perioder, och om den någonsin tagit ett fulltonigt uttryck,
så är det i hans kritiker, der hvarje diktare får ett Janus-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
