Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
skan att fullt säkert och korrekt utföra vissa slags handlingar,
då handlingen genom vanan kan utföras nästan spontant, då
har medvetandet i det fallet fylt sitt värf, och handlingens
utförande medför intet obehag.
I andra lifvets förhållanden har denna medvetenhetens
af-lösande, till följd af att handlingarna af vana följa i en viss
bestämd gång, ännu större betydelse. Så är framför allt fallet
med utvecklingen af rättsbegreppen. Då menniskan måste
reflektera, anstränga sin medvetenhet, för att afgöra hvad som i
ett visst fall är rätt eller orätt, medför detta ett obehag, ja,
ofta ett svårt lidande för individen; men då menniskans
rättsbegrepp ’blifvit organiserade, så att hon har en dunkel
förnimmelse af hvad som är rätt och hvad som är orätt, då handlar
hon fritt och omedelbart, impulsivt, och detta handlande blir
kraftigare och dugtigare än det medvetna, städse genomtänkta.
Så går menniskan genom det strängt medvetna stadiet till ett
relativt omedvetet. Hon blir, såsom jag hört någon säga,
omedelbar på andra hand. Men denna omedvetenhet hindrar icke,
att menniskan kan vara medveten om orsaken, hvarför hon
handlar så och så. Hon kan i hvad ögonblick som helst gå
igenom orsakskedjan och visa hvarför det ena är rätt, det andra
orätt, hon kan redogöra för, hur hon skrifver, hur hon formar
bokstäfver o. s. v., men hon gör det icke i vanliga fall, ty hon
behöfver det icke. Att reflektera öfver ett handlande i onödan
utan något resultat för sjelfva handlandet, det är just felet; det
är just en form af kultursjukan. Detta inre bråkande och
sönderplockande utan ändamål är förderfligt, hvarför skall senare visas.
I förra fallet hade medvetenheten ett mål: då någon håller på
att lära sig att skrifva, måste han vara uppmärksam på sig
sjelf i alla detaljer; men då han lärt, behöfver han icke längre
tänka på hvarje bokstafs form; den kommer lättare och bättre
utan eftertanke.
Men det kan vara af nöden att åter göra sig medveten om
det sätt, hvarpå man formar bokstäfverna, om man nemligen
skall lära en annan skrifkonsten; men då är medvetenheten
förenad med en verksamhet; den har ett ändamål; till följd
häraf blir den icke skadlig.
Likaså på de högre områdena, då menniskan erhållit en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
