Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
enda säkra botemedlet ligger i yttre verksamhet En person,
som angripits af sådan medvetenhet, och som af yttre
förhållanden drifves in i en kraftig verksamhet, lider under första
tiden mycket och får oupphörliga återfall i grubblerier, men ju
mer han kämpar emot sin böjelse, och ju mera han låter det
yttre lifvet taga honom, desto förr kommer han från sitt gamla,
uttröttade jag, hvilket med all sin förfining i grunden icke var
något annat än typen för den mest raffinerade egoism.
Det är dock icke nödvändigt, att individen söker en
verksamhet, som kräfver kroppslig ansträngning. Det kan lika väl
vara en andlig verksamhet men den måste hafva ett resultat.
Man kan vara lika litet omedelbar i sitt tänkande som i sitt
yttre handlande. Man kan sitta och inbilla sig, att man
tänker och slösa bort sin bästa kraft på den tanken, att man är
så upptagen af allehanda idéer, utan ajtt den verkliga idén rört
vid ens ande med den minsta flägt. Men har man verkligen
berörts af en tanke, då fattas man af den och glömmer sig sjelf,
och då kan man komma fram till ett verkligt handlande och
tänkande, hvilket förhåller sig till detta ofvan omtalade som
skugga till föremål. Man vinner i resultat, man vinner i
personlig tillfredsställelse, frihet och dugtighet. Man återfår
barnets omedelbarhet och aflägger en tyngande och skrymmande
medvetenhet. Den del af medvetenheten, som man behöfver,
den stannar qvar; den andra kastar man bort som ett orent
och utslitet klädesplagg.
Det gifves inom den franska nyare literaturen en bok, som
är medvetenhetens och omedelbarhetens historia i sammandrag.
Det är »Lifvets glädje» af Emile Zola. Der finnas representerade
den kultursjuka, af medvetenhet genompinade, men till
handling odugliga menniskan, och den starkt utvecklade äfven på
medvetandets område, men handlingskraftiga och lifsglada. Den
ena är Lazare, den andra Pauline. Hvilket lif ligger det icke
i den minsta rörelse af den unga flickan. När hon uppträder
vid onkelns sjukbädd, när hon sysslar med välgörenhet bland
den fattiga befolkningen, när hon afstår från den högsta lycka,
när hon offrar allt för dessa ynkryggar, som utsuga hennes
sunda lifskraft, i hvarje ögonblick känner man sig berörd af
lifvet, af det lif, som är värdt lefvas, som är värdt att älskas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
