Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
Vi veta att den tänkare, som gifvit utvecklingsläran dess
fullständigaste vetenskapliga form, Spencer, anser att utvecklingen
bland annat innebär en ökad förmåga att lämpa medel efter
ändamål, och bland ändamålen för utvecklingen sätter han
individens sjelfbevarelse, hvari inbegripes den största möjliga
utveckling af individualiteten; slägtets bevarelse, hvari
inbegripes den största möjliga fullkomning af slägtet, samt ömsesidig
samverkan för att göra allas individuella lif rikare och
kommande slägten lyckligare. Qvinnofrågan har i sin utveckling
ännu blott hunnit till det första skedet, försöken att lämpa
medlen efter det som historiskt måst vara det första målet,
qvinnans individuella utveckling. Men den har ännu ej kommit
till de andra båda synpunkterna, hvilka dock till sist måste
bli afgörande, äfven för den individuella utvecklingen.
Många vänta, att slutresultatet af qvinnofrigörelsen blir ett
fullkomligt omdanande af mensklighetens känslor.. De anse att
qvinnan, under en allt mer omfattande och betydande yttre
verksamhet, skall förlora mycket af det nu för henne
egendomliga i anlag och böjelser. Offentligt lif skall för henne, som
delvis redan för mannen, ersätta hemlif. Qvinnan skall
upphöra att känna för mannen, han för henne, den individuella
erotiska känsla, som grundar sig på det olikartades förmåga
af tilldragning. Erotiken skall utbytas mot vänskapen mellan
arbetskamrater, medan naturdriften kommer att bli den
väsentliga bestämningen för äktenskapen, vid hvilkas ingående
individualiteten får så ringa betydelse, att intet kan på förhand
afgöras med afseende å deras varaktighet. Barnen komma att
flyttas från hemmets till samhällets ansvar och uppfostran, så
att föräldrarne, oförhindrade af enskilda omsorger, kunna egna
.sin verksamhet åt detta samma samhälle.
I denna rigtning går i viss mån qvinnofrågans lösning för
närvarande.
Det är otvifvelaktigt, att en utåt arbetande qvinna, på
hvilken bildningsgrad som helst, icke kan åt hemmet egna den tid,
det intresse, de tankar, som en icke’utåt arbetande kan göra.
Ingen arbetsdelning, inga arbetssparande maskiner, intet
associationsväsen skall kunna hindra, att ett hushåll kräfver en
insats af personlig arbetskraft hos husmodem, som endast rike-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
