Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
den beryktade petitionen mot vapenfabrikanterna, i afsigt att
förbjuda tillverkning af vapen, derför att gevär och revolvrar i
händerna på öfvermagar kunna vålla oberäknelig skada...
Böcker kunna icke skrifvas med hänsyn till skolynglingen Kalle,
som dessutom har föräldrar eller förmyndare, som kunna
öfvervaka hans lektyr. Och skulle han af misstag få tag i någon af
realistböckerna, är det, han der få se, ett intet mot hvad ban
hör i qvartsrasterna, eller när han smyger sig in i pappas
rökrum efter någon gladare herrmiddag hemma ... Och »Backfisch
Maria» i Ahlinska skolan har väl en mamma, som kan se till,
att hon blott bildar sin själ med Marlitt.
Den literatur har aldrig haft någon lifskraft, som skrifvits
— in usum Delphini.
Nå, vidare kunna de der otympliga unga författarne icke
skrifva sitt modersmål; de äro tillgjorda och krystade, begagna
ovanliga uttryck, ord, som icke äro svenska. Men då de trots
detta fasthålla vid ett skrifsätt, som är många bokköpare så
anti-patiskt, måste det väl bero på principiella skäl. Det är då af
intresse att fixera skilnaden mellan stora mängdens och
artisternas anspråk på stil. Publiken, som i första rummet — och det
är menskligt — tänker på sin beqvämlighet, kallar de arbeten
välskrifna, som passa för genomögnande efter middag och på
chaise-longue, de verkliga artisterna, som vilja lägga in något
personligt i hvarje rad, kräfva eftertanke och smidig
uppfattningsförmåga. Publiken känner sig så skönt hemmastadd med
de gamla vändningarna och de alldagliga uttrycken, medan .det
icke fins något, som så pinar en artist, som det banala, det som
hvarje skrifkunnig hand kunnat använda. Publiken förstår icke
eller misstror det komplicerade, säregna, nyanserade i
framställningen, artisterna digna under den febrila ansträngning, som
ligger i deras sträfvan efter att återgifva sina intryck, lika
noggrant och subtilt som de känt dem. Och på det viset händer
det, att många läsare betrakta två sådana stilens mästare som
Flaubert och J. P. Jacobsen som ett par aifekterade
krångel-makare, medan det s. k. »flärdfria» språk, som dessa läsare älska,
förefaller en utöfvande konstnär som en af dessa alldagliga och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
