Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tärsdaningen måste den skolas, disciplineras och omsättas
(sublimeras). Och även här kan gymnastiken bliva ett gott hjälpmedel.
I en god gymnasts sammanbitna energi och kraftfyllda
prestationer ligger icke så litet av äkta stridslystnad. Men den har här
fått en annan riktning, även om det psykologiska förloppet är
detsamma. Den är icke riktad mot andra. Ocli den avser icke
längre deras tillintetgörelse. Den är riktad mot människan
själv. Och den går ut på att övervinna det motstånd, som den
egna kroppen, dess tröga muskler och motspänstiga lemmar
resa mot viljans yttringar. Det är trögheten och
motspänstigheten, som det gäller att övervinna.
Har stridslystnaden en gång fått denna inriktning, kan den lätt
gå ännu djupare. Och då blir den till en kamp icke bara mot
den kroppsliga trögheten och bekvämligheten utan även mot den
sedliga tröghet, i vilken den store tyske filosofen Kant såg själva
det uronda, »das radicale Bose». En sådan stridslystnad är en
av människans allra värdefullaste tillgångar. Då blir den till ett
hamrande och smidande på den egna karaktären, som fordrar den
allra strängaste självbehärskning.
En sådan stridslystnad får även betydelse för självhängivelsen.
En gymnast är icke en isolerad individ, något bara för sig själv.
Han är en del i en större helhet och enhet, sin grupp eller sin
trupp. Han måste övervinna sig själv för att med heder kunna
bära dess märke och färger. Och han får ieke varken hos sig själv
eller andra tåla något, som fläckar dess ära. Detta är ett viktigt
stycke självhängivelse.
Men för denna gemenskaps skull måste han ("»vervinna mycket
hos sig själv, som söker fresta honom att gå egna vägar och följa
egna infall. Att göra detta vore ett grovt brott mot hederns och
solidaritetens lagar. Men detta är ieke lätt. Det kostar mycket
strid och mycken självövervinnelse. Men ridderligheten mot
kamraterna kräver helt enkelt detta av honom. Därmed liar
stridslystnaden själv blivit ridderlighet. Man kämpar för andras skull
och icke för sin egen.
Den sedliga karaktären är ieke något, naturgivet. Människan
är icke av naturen någon sedlig karaktär. En sådan blir hon först
genom en ständigt fortskridande inre organisation av det
natur-givna, av ofta motstridande anlag, egenskaper och böjelser.
Dessa äro icke alltid lätta att samordna. De vilja gärna gå sina
177
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
