Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En mönsteranläggning i ett mönstersamhälle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
P. H. Lings gymnastik i Hylte bruk hade fört en tynande
tillvaro av samma orsak som på så många andra håll: lokalbrist. I
längden blir det alltid svårt att hålla intresset vid makt i en dålig
lokal, men lyckligtvis finns det personer, som inse nyttan och
betydelsen av kroppsövningar för det uppväxande släktet, och
vilka ställa sig i spetsen för avhjälpande av brister av ovannämnda
slag. En sådan man är direktör Olof Bildt, Hyltebruks chef.
Ytterst är det genom hans aldrig sinande intresse för ungdomens
fostran till ett i dubbel bemärkelse rakryggat släkte, som så
mycket människor från alla håll denna strålande vårsöndag i
nådens år 1936 dragit in i Hylte för att, som inbjudningskorten
säga »med sin närvaro hedra invigningen av Gymnastik- och
Tennishallen i Hyltebruk».
Från början var det badfrågan, som fordrade sin lösning. Hylte
behövde ett varmbadhus. Men innan planen på byggande av ett
dylikt hann realiseras, började — som tur var, höll jag på att säga!
— även andra intressen göra sig gällande. Den utmärkta
idrottsplatsen, naturligtvis även den ett direktör Bildts verk, var nog
bra att ha, så länge de milda västanfläktarna svepte in från havet
i väster, likaså de prima tennisbanorna nedanför brukskontoret
(naturligtvis Bildt!), men då västan byttes mot bister nordan,
ville helst idrottsmännen, gymnasterna och tennisspelarna krypa
under tak. Idrottshall med badanläggning blev önskemålet. Och
som alltid, då det gällde att hjälpa ungdomen tillrätta, blev det
direktör Bildt, som ställde sig i spetsen.
Och resultatet! Ja, mången svensk storstad skulle skatta sig
lycklig att äga en sådan idrottens högborg, som Hyltebruk blivit
ägare av. Mitt i centrum av samhället reser sig den stolta och
vackra byggnaden. Rött tegel gör sig alltid bra mot vita
björkstammar och gröna trädkronor, och exteriören skvallrar om dess
väldiga dimensioner. En bred stentrappa på gaveln leder in i en
vestibul, påminnande om en modern teaters kapprum, och den
är även inredd att kunna härbärgera besökarnas ytterkläder vid
större evenemang, ty hallen är också avsedd att komma till
användning som teater, konsertsalong o. s. v., alltså en hela
samhällets mötesplats i de sköna konsternas tjänst.
Och så marsch in i själva hallen! Första intrycket är höjd och
rymd, ljus och luft. Hallen är inte stor, den är ofantlig! Eller
vad sägs om dimensionerna 50 meter lång och 18 meter bred.
157
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
