33 För Oktober och November är det rena bladet fyllt med konsept till »Höstaftonen» (Hvi suckar du så mången timma m.m.) och sedan upphöra alla anteckningar. Ett par dagar före Magister promotionen, hvilken Runeberg hade emotsett med allt lugn, kom en kamrat, C. Backman till honom. »Nå är du i ordning till promotion.» 1 »Hvad skall man fjeska» Har du uniform 2 Hvita kasimirs kortbyxor? »Nej», »hvita silkesstrumpor.» »Nej» »Skor med spännen, värja, trekantig hatt?» »Nej, nej, nej.»3 »Ja du är mig en evinnerlig slarf. I hela staden fås ej mera 4 ett par hvita silkesstrumpor ej en aln hvit kasimir och ingen skräddare tar numera emot arbete, och skor sedan, hvem menar du numera hinner göra slika, alla skomakare arbeta natt och dag». »Nå än sen. Hinner jag ej med så är jag lika nöjd att 5 vara borta.» Men den som ej var lika nöjd var Backman. En uniform med sin guldbroderade krage fanns ännu möjlig att få låna mot den för denna tjenst vanliga ersättningen en entrée billet till balen, en tillfällighet vållade att äfven de hvita tillbehören kunde anskaffas, och med stränga hotelser om förlust af sig och andra studenter som kunder, tvang Backman sin skomakare att ännu öka det nattarbete han redan åtagit sig med att ännu åt Runeberg förfärdiga skor. När jag åratal derefter hörde historien härom af Backman och skrattade åt den, sade Runeberg. Nå ja hvarföre skulle jag fjeskat hvad behöfdes det, färdig blef jag ju i alla fall. Mått på sitt hufvud till kransen gaf Runeberg heller icke, men då flere andra försummat sådant och Runeberg bland de sista kom för att äfven taga sig en krans, råkade han, eget nog, att få en som jag sedan tyckte mig igenkänna att jag hade bundit, då jag bland flere andra unga flickor af kransbinderskan varit inbjuden att biträda vid 6 bindningen. 1 Nej, 2 (Guldbroderad krage) Nej 3 Backman 4 en aln hvit kasimir och ingen skräddare tar numera emot arbete 5 bli opromoverad 6 krans-