56 omkring femton. Någon benämnde sällskapet med namnet läsesällskap, ett alldeles oegentligt namn, ty ganska litet lästes der, men ordades och pratades så mycket mer. Intet ämne var för högt eller för lågt att beröras, lif och eld herrskade öfverallt, ett verkligt fyrverkeri af snille och qvickhet, gnistrande, brinnande och lågande. De djupaste tankar afvexlade med det lättaste skämt, brinnande af ifver stod en hvar på sin sats, alt var eld och låga, och fremmande personer som någon gång träffade infinna sig i sällskapet trodde stundom herrarne färdiga att bryta ut i verkligt handgemäng men fingo till sin förvåning se huru 1 i stället de stridande bröto ut i 2 lifligt och glädtigt skratt vid ett i striden inkastadt skämt eller en qvickhet. Ja, huru, då ingen gaf efter i sin mening ej heller lyckades öfvertyga sina motståndare, man 3 öfvergick till andra ämnen och lika gladt och vänligt fortsatte samtalet utan att ens den hvars argumenter blifvit kullkastade, visade spår till humör eller missnöje. Dock omöjligt är att beskrifva det fyrverkeri af snille glädtighet och qvickhet som här utvecklades, i detta sällskap, liksom ock deremellan i vår krets. 4 Det till vissa dagar bestämda sällskapet, bestod af endast herrar, men då flere af dem ägde ett hem, hustru eller syster som styrde hushållet, så samlades oftast samma qvällar, de af herrarnes fruntimmer hvilka sins emellan voro bekanta, hos husets värdinna, och då och då kom en eller annan af herrarne in till fruntimmerna, meddelade oss hvad som hos herrarne för stunden diskuterades, och så sigtades frågan åter af oss på vårt sätt, och buros väl ock våra funderingar åter till herrarne. Men äfven deremellan sammanträffade vanligen flere aftnar i veckan några af sällskapets herrar hos något af de till kretsen hörande husen, då vi fruntimmer besökte hvarandra. Denna krets kallades vanligen Kronhagen, emedan de flesta af oss bodde i denna stadsdel. Äfven dessa aftnar fortgick samtalet ganska mycket i samma ton som i herrarnes sällskap, endast att de mest lärda ämnen vanligen undanskötos och att skämtet intog ett betydligare rum. Stundom kunde väl ock herrarne råka in i ämnen, 5 i hvilka vi, med de (så ringa och) obetydliga kunskaper hvilka vi fått inhemta, icke kunde deltaga och hände väl ock att vi då förklarade för herrarne att de voro tråkiga, men de hade dock nog verklig aktning och sann 6 artighet”? för oss, för att icke afbryta sitt samtal och börja ett annat om sista 1 de 2 hjertligt skratt 3 snart 4 Det numera så kallade 5 dem 6 aktning 7 och aktning