Der står på hvar sin lilla fläck I skilda sällskapskretsar Ett dussin bläckhorn utan bläck Och pennor utan spetsar. Och slumpen midt på bordet fördt Ett alnslångt skriftyg dit de hört Men der de aldrig hamna. O himmelshöga pyramid Af idel villervalla När slår din stund, när blir din tid Att engång nederfalla? Och när blir denna vaxduks lott Att bredas ut der du har stått? Gunås det sker väl aldrig! På en sömmande skomakare. Till bergmästar Tengström. Sken fördunklas af ett sken Och en stjerna af en annan, Knappt mot höjden stiger en Förrn en bättre lyfter pannan. Mästare så lugnt du kan Skåda här din öfverman. Till Ahlstubbe, en docka gjord af en silkesduk. Att från de fält som höljas af en evig snö, Från Nova Semljas fjellar, till de Tschutschers ö Från irringar till norra polens stela rand, Kring Obys, Janas, ILenas, Jenisejas strand, Jag kommer hit i vargskinnspels och reshabit Det hoppas jag skall ej förspilla min credit. Hvar är du o Barbar, som flytt mig hufvudlöst Som lemnat mig så här försmådd och hjerteklöst! Du Kamtschadal, Kalmuck, Jakut och Irokes! Du på hvars namn jag skrikit mig till stum och hes! Hvem bjöd dig flyga upp till Torneås is i år, Och narra mig från Söderns sol i dina spår. Rbg. Rbg. Rbg.