Skriftyg till Fru Runeberg. Efter ödets bitterhet Dig beskärt en lång poet Som i all sin lefnadsdar Enligt skråets sköna sed Mycket nog att skrifva har Intet till att skrifva med. Du, som poesiens vän Och poetens högra hand Tag då vård om stackaren Skaffa honom bläck och sand! Snellman. På ett skriftyg, till Rbg, då Academie amanuens Se här ett skriftyg af en vän Pennor, papper tag af Academien Ty den som ej blott efter maten vill gapa Han måste dock litet förstå sig att kapa. Skrif sedan granna och rimmade vers För själen som månsken, för kroppen som färs. Ahlstubbe. Med en toffeltaktik 1 af Snellman till Runeberg. Är det icke som jag sa: Att med ringen följer oket Stackars bror hvad du gjort tokit. Hvar är nu den fordna fröjd? Hvar ditt mod i brödraringen? Der du fordom satt så nöjd, Såsom örnen höjer vingen, Höjde glaset viss att hinna Solen såsom den, och se Jordens sorg och larm försvinna För din blick. — Men nu o ve! Plär du ju din tid förnöta Bredvid vaggan sur och tvär, Får i hvarje flicka kär Icke bli, ej glaset sköta. 1 som kommer i morgon