94 En lärare fördrefs ofta med os eller starkt buller. Hotade att straffa men verkställde ej hotelsen och fick äfven derföre uppbära smädeord o. s. v. : På en lärare kastades ärter, ägg och andra projectiler. På gatorna förehades hvarjehanda upptåg. En qvarnsten släpades till midten af kyrkbrinken och ett monument från begrafningsplatsen till staden. Detta föranledde ett bref från Landshöfdingen som på Gymnasium upplästes 5 maj 1826. Hvar fjortonde dag begärtes och erhölls lof. Nekade Rektor så begärte man skildt af hvarje lärare. Vägrade någon, bullrades nästa timme så att han ej kunde läsa, ofta skedde så ock flere timmar å rad, ända till sednaste år har dock varit vanligt att flitigt besöka Gymnasium, men under läseåret 1836—37 var försummandet allmänt. Sällan funnos af dem som hörde till öfre klassen närvarande flere än 2/3, ofta ej ens hälften. Ännu en mängd försummelser, oskick, tillställningar för att förkorta läsetimmarne m.m. dylikt omtalas, hvaraf alt följden visade sig t. ex. deri att då vid en termins slut af 11 som bordt vara beredda att taga studentexamen, endast 4 vågade anmäla sig dertill och1 dessa fyra fingo repuls, och Examinations utskottet 2 beskylldes för partiskhet. Detta kan vara nog för att visa hvilken anda som rådde vid det läroverk der nu Runeberg blef anställd. Säkert är att 3 han icke hörde till den sorts lärare som skulle gråtit och bedit. Omkring samma tid som han, anställdes vid Gymnasium tvenne andre unge lärare, Öhman och Borenius, och nu börjades ett reformverk som alldeles icke behagade de unge. »Sådane som vi emottagit våra privilegier af våra föregångare, skola vi hägna dem, och lemna dem efter oss åt4 de gymnasister som komma efter oss»5 hördes en gymnasist säga, och torde väl dermed temmeligen hafva uttryckt den allmänna meningen bland gymnasisterne. Närmare detailler huru reformations verket utfördes känner jag icke. 6 Att gymnasisterne voro ytterst uppretade mot Öhman och Borenius, var lätt att märka, gång efter annan utkastades t. ex. hos dem fönsterrutor, och det till och med under full sång af den kastande skaran, så att meningen icke ens var att dölja gerningsmännen, och kastvapnen voro icke endast stenar för ögonblicket 1 af 2 anklagades 3 Runeberg 4 våra 5 menade de 6 Också torde väl Strömborg härom komma att lemna uppgifter, förmodar jag.